Rubrik för denna sida

Vi firar in två nyår

Nyårsafton 2011

Vi ligger fortfarande kvar i bukten utanför Bridgetown. Här har vi legat och slöat och njutet av sol och värme. Sedan har vi badat en hel del. Det är skönt när man kan hoppa direkt från båten i det 29 gradiga havet. Inte behöver vi krångla med att byta till några badkläder heller, utan det är bara att ta av sig det man för tillfället har på sig, och hoppa i havet som man är skapt. Enkelt och bekvämt.

För någon dag sedan åkte vi på en tur runt om på ön. Vi fick tag i en taxi med chaufför som var väldigt duktig och visade oss mycket intressanta platser. Dessutom var han duktig på att berätta om saker och ting som vi såg. Vi fick se mång fina platser och bland annat fina palats, som rika personer har byggt. Bland annat fick vi se Cliff Richard palats, samt Tiger Woods anläggning och där han gifte sig med Elin.

När man är här i Karibien får man alltid räkna med att allt tar mycket länger tid. Det gäller såväl i butiker, äta på restaurang, eller som i går när vi skulle fylla diesel och tanka vatten. Det var en proces som tåg hela 3 timmar. Först fick vi vänta i en timme innan vi kom fram och kunna lägga till vid macken. Sen fick vi bära vatten vi vill ha, i dunkar. Så nu vet vi hur tungt det är att bära 400 liter vatten är i 50 meter. Men att allt tar tid det har vi vant oss vid nu, och som sagt vi har ingen brådska, utan vi har gott om tid

Ikväll skall vi fria in det nya året med att skåla för det redan klockan 7 på kvällen. För det är då som ni alla där hemma i Sverige lyfter de höga smala glasen och skjuter raketerna. Det kommer besättningar från två andra Svenska båtar över till Lady Glion. Vi skall försöka tränga ihop oss i sittbrunnen. Här skall vi ha ett litet knytkalas och skåla för alla vi kännar, och dom vi inte känner dom skiter vi i.

Harrisons Cave

Tisdag den 3 januari 2012

Här i detta land är det lite märkligt när det gäller helgdagar. Infaller en helgdag på en söndag, som tillexempel i förrgår när det var nyårsdag så har man ytterligare en helgdag, och då är allting verkligen stängt. Så igår var det meningen att vi skulle åka in till stan och komplettera vårt matförråd. Men det gick inte för allt var stängt. Det gick inte ens att få tag i något bröd, och inte gick det att äta få lunch någon stans.

Så i stället fick vi ta en tur in i landet och titta på Harrisons Cave. Det är en droppstens grotta som är mycket stor och sevärd. Ja den är så stor så de gajdade turerna sker med tåg (gående på gummihjul). Grottan upptäcktes på sjuttitalet och sedan exploaterats genom åren för att den skall bli visvänlig för turister.

Sedan återvände vi till vår kära Lady Glion där vi sedvanligt njöt av bad och eftermiddags lur. Man måste ju se till att man är utvilad när vi lever ett sånt stressigt och hektiskt liv som vi gör.

Här badar vi och njuter

Klipp o Dyk

Fredagen den 6 januari 2012   Carlisle Bay Bridgetown, Barbados.

I onsdags fick kapten för sig att han skulle åka över till en dyk klubb och vara med på en dyk utflykt. Kvar på Lady Glion lämnade han kaptenskan som vart sittande där ensam med en av sina böcker. Det skulle väl inte vara något problem. Detta dyk skulle väl vara snart avklarat. Men icke då. Kapten for iväg med jollen kl. 11.30 och var inte tillbaka fören 15.30. Så där fick stakars kaptenskan sitta på sin båt för sig själv, likt Ferdinand, halva dagen. Man kan väl säga att detta var väl inte så populärt. Men tålmodig och snäll som kaptenskan alltid är så blev det bara lite skäll när kapten kom tillbaka. Att det drog ut på tiden med dyket berodde på att det var ett gäng med som höll på med dyk utbildning som skulle var med på utfärden, och det vart en massa strul med dem som tog en massa tid. När vi väl äntligen kom i vattnet så dök vi på ett antal vrak som de hade sänkts med flit, och som det nu växte en massa koraller på, och där det nu simmade en massa olika sorters fiskar i alla möjliga färger. Detta var ju vacker och kul att titta på, och ett trevligt dyk på det viset, men det är väl frågan om det var värt det när man var tvungen att vara så länge ifrån kaptenskan.

Som kompensation för att kapten var borta så länge vart kaptenskan lovad att få gå till en hårfrisörska på torsdagen. Så blev det också. Så igår förmiddag blev det jolle färd in till stan där vi ganska snart fann en frisörsalong. Här gick kaptenskan in och kapten fick besked att det skulle ta 45 min. Efter 45 min kom kapten tillbaka, efter att ha vandrat runt på stan tillsammans med en massa kryssnings resenärer. Det besked han då får att kaptenskan också har beställt pedikyr. Så detta slutar med att kapten får vandra runt på stan och titta på turister och olika sorters affärer i 3 timmar innan han får betala och hämta ut kaptenskan. Det var väl inte kaptens favorit sysselsättning precis att vandra runt på stan, men han fick i alla fall en vacker kaptenska. Även om det var tråkigt för kapten, så hade kaptenskan sköna timmar på frisörsalongen. Det här var en annorlunda upplevelse, allt gjordes i samma lilla salong, som var fräsch och väl utrustad. Hårtvätten gjordes ordentligt, vi hade kunnat tvätta hela Lady Glion med det vatten som gick åt, men det var skönt. Jag var lite nervös inför klippningen, med tanke på det som hände La Gomera, men den här gången blev det OK. Fick också en underbar pedikyr, som avslutades med vackert lackade röda tånaglar. Det tog tid, men skönt var det att bli ompysslad av de trevliga Bajanskorna. Prisvärt var det också.

 

På väg åter till Lady Glion efter besök i Bridgetown

Blött och sandigt äventyr

Söndag den 8 januari 2012

När vi kom hit, dagen före julafton, efter att ha seglat över Atlanten, var vi lite trött på segling för ett tag. Men igår så kom absintens besvär, och seglings iver kom tillbaka. För att bota dessa besvär gjorde vi en liten segling utflykt, på ett par timmar, söderut längs kusten för att se på alla hotellen som ligger där. Vi fick en fin segling och det kändes i kropp och skäl för oss båda att segling det är livet.

Här där vi ligger i bukten får vi varje kväll, straks innan solen går ner, besök av en stor sköldpadda.  Det är en trevlig upplevelse att se detta djur komma simmande med sitt huvud över ytan. Efter att ha varit upp med huvudet en 4-5 gånger för att få luft, så dyker den ner och försvinner.

Kaptenskan kommer hem från krogen iförd endast trosor och BH.

I går hade kapten beställt bord på en restaurang som har som specialitet lobster (hummer) på menyn. Det skulle bli jätte mysigt och gått att få komma dit tyckte kaptenskan. Men hur komma dit? Vi måste använda jollen för att komma in till stranden där restaurangen ligger. Det är bara det, att längst in vi stranden där bryter vågorna och man kan få en riktig surfskjuts med jullen full med vatten och själv liggandes utanför jullen, om man inte tajmar vågorna rätt. In till stranden brukar gå bra om gör rätt, men det är alltid svårare att komma ut från stranden, för här möter man vågorna. Så vad göra? Vi klär oss i enbart underkläder och tar resten av kläderna med oss i en vatten tät säck. Sen får vi klä på oss resten på stranden. Hur gick det då? Ja in gick bra, här vart vi endast blöta om benen, tak vare en skicklig kapten, men när vi skulle hem, då ramlar kaptenskan utanför jullen när vi skulle över första vågen. Så det var bara för kapten att hämta upp kaptenskan som ligger på stranden skrattandes och mera vit än brun av all sand hon har på sig. Men andra försöket då gick det bra. Men hon fick inte komma ombord på Lady Glion fören hon har tagit av sig alla sandiga kläder. Trots detta äventyr så var det värt besväret, för lobstern, miljön och musiken på strandrestaurangen var bra. Även kaptenskan tyckte det. Hon är numera inte så rädd för lite äventyr.

Tankar och funderingar

Onsdagen den 11 januari 2012

I går kväll efter att vi ätit en god måltid i sittbrunnen på Lady Glion, satt vi och pratade om vad vi upplevt under den tid som vi seglat med Lady Glion. Vi kunde konstatera att vi har sett och upplevt väldigt mycket under denna tid. Både vackra och annorlunda platser. Vidare har vi sett många fina vyer och scenerier, som tillexempel i går kväll kunde vi titta på månen när den gick upp över horisonten. Jag vet inte hur många gånger vi suttit och titta på denna fullmåne. Men det är märkligt den är aldrig sig lik. Den ser olika ut varje gång. Ibland ser det ut som den ler åt oss för att nästa gång vi ser den ser den helt annorlunda ut. Ja som sagt mycket har vi upplevt och det är svårt att komma ihåg allt vi sett. Då kan det vara bra och trevligt och kunna gå tillbaka och läsa vad vi skrivit. Det skall vi göra när vi kommer hem och har tid. Då skall vi drömma tillbaka. En tid och upplevelse som vi redan har glömt är vad som hände under överseglingen från Las Palmas till Cap Verdi. Tydligen var våra hjärnor nerkörda på lågvarv under denna tid, för som sagt vi har få minnen kvar vad som verkligen hände. Vi har upplevt det tidigare när vi gjort långa överseglingar, att hjärnan går ner nästan i viloläge så man kommer inte ihåg mycket vad som händer. Sen blir man också väldigt lat. Det tar lång stund från att hjärnan börjar jobba med något man borde eller vill göra, till handling.

Apropå månen. Ni har väl hör om flickan som sa till sin käraste, när de satt och tjusade. ”Ser du månen min älskling” på vilket hon får till svar. ”Det där, det är ju tunglet din tok fan” Så var det med den romantiken.

Vad har då hänt sedan vi skrev senast? Ja inte mycket. Vi njuter och kopplar av i värmen och solens strålar. Jo en del har vi gjort. Kapten har varit på ytterligare en dyk utflykt, där han bland annat fick simma tillsammans med stora och små sköldpappor på 20 meters djup. Kaptenskan hon tyckte att den frisersalong hon besökt för några dagar sedan, där de var duktiga, trevliga samt prisvärt, så att hon gick dit igen för att tona håret, samt få manikyr.

En annan skön upplevelse vi har, är på nätterna när man ligger i sängen, och båten rullar och gungar så smått, och samtidigt kan man höra hur vågorna bryter och sjunger mot stranden. Ja det är verkligen avkopplande och höra detta och samtidigt vaggad till sömn.

 Då kan man skriva följande:
                                                                                                                                                 När När man på natten i sängen ligger
Och man till sömnen tigger
Då är det skönt när båten gunga
Samtidigt höra hur vågorna mot stranden sjunga

Vad skrattar de åt. Kan det vara kapten

Nu är det snart dags för att segla vidare

Det var några dagar sedan vi senast hörde av oss. Men nu börjar det dra ihop sig för avfärd mot övriga öar i Karibien. Troligtvis seglar vi rakt västerut på onsdag mot en liten ö som heter Bequia. Det blir en seglingstripp på något över 100 Nm. Det kommer nog att ta oss en 17-18 timmar. Nu när vi har tappat perspektivet på långa seglingar tycker vi att det är bara ett litet skutt. Förr tycket man att 100 Nm segling var jättelångt.

Bequia som ligger strax söder om St. Vincent, skall enligt vad vi hört vara ett fint ställe. Men vi har också hört att det kan vara både dyrt och många båtar där. Vi får väl se när vi kommer dit. Det är i alla fall ett bra ställe att ha som utgångs punkt till andra fina platser, som skall finnas där omkring.

Det skall i alla fall bli skönt att få röra på oss igen, för nu snart börjar vi drabbas av hamnröta om vi inte ger oss iväg. Tiden här på Barbados har varit väldigt fin och vi har njutit i fulla drag och vi har haft många fina dagar, med, sol, bad, och avkoppling.

När vi seglar iväg kommer vi att starta upp spoten igen. Så då kan den som är intresserad se var vi är någonstans.

Annars är det mycket reggae takter i kropp och skäl på oss numera. Ja vi tycker till och med att Lady Glion börjar gunga i denna takt. ”Jaaman. No problem”

 

Bequia

Ja då har vi kommit till riktiga Karibien. En resa som har på gott i många månader med förberedelser och planering och segling. Ja det är bra länge sedan vi lämnade Préveza i Grekland augusti 2010. Ja det har hänt mycket under denna tid, och vi har upplevt och sett mycket. Sen har det också varit roligt och intressant med alla planering och förberedelse inför denna resa.

Men nu är vi här, och sista lilla etappen gjorde vi i onsdags och natten till i går. En seglings etapp från Barbados och hitt till Admiralty Bay på Bequia. Seglingen hit varade i 17 timmar och under den tiden han vi segla 100 Nm, så man måste säga att detta är OK. En fin segling tyckte kapten medan däremot var det lite ovant för kaptenskan som inte är riktigt frisk i sina höfter, att åter igen få lov att hålla i sig hela tiden på den gungande båten. Annars gick seglingen hit helt enligt de planer vi gjorde innan vi lättade från Barbados. Vi hissade seglen kl. 15 och rundade norra udden på Bequia precis när det började ljusna kl.6 på morgonen och vi ankrade i bukten kl. 7.

Väl när vi släppt ner ankaret och plockat ihop med diverse rep och segel intog vi en härlig frukost bestående av färskt bröd, som vi köpt av en ambulerande brödförsäljare, och en liten flaska champagne. Det tyckte vi gjort oss förtjänt av. Eller?

När vi så satt där och njöt av tillvaron, ställde vi oss frågan till varan. Hur skulle vi uppleva Bequia? Skulle det bli så som vi hade hoppats på och hört beskrivits, eller skulle det bli en besvikelse? Ja hittills, den lilla stund vi varit här har det bara varit positivt. Den lilla byn Port Elizabeth som byn heter där vi ligger är ett litet mysigt litet ställe, långt ifrån rika kryssnings turister. Här har man inriktat sig mot seglare i stället, även om de är många. Det är väl kanske det man kan invända sig emot. Ja det är många segelbåtar som ligger här i bukten. Ja det är nog flera hundra. Ja byn och bukten är mysig med sina säregna små hus, målade i regnbågens alla färger, inramade med grönska, blommor och palmer. Som sagt här har man inriktat mot båtturismen, och därmed är servisen därefter. Här kan man få det mesta åtgärdat på ens båt, om man nu behöver det. Sen kan man få vatten, bränsle och mat levererad direkt till sin båt ute på redden. Vi får hoppas att denna positiva känsla består under tid vi tänker stanna här. Hur länge vi stannar här det vet vi inte. Vi trivs här och vi har ingen brådska. En annan liten negativ känsla vi har, är att det verkar vara lite dyrt här.

Nu skall vi bara njuta av seglarlivet och ha det skönt med att småmysa och bada. Vi har också en del som måste donas med båten, och sen har vi en hel del tvätt som måste tas hand om. Än så länge längtar vi inte hem till vinterkylan.

Ett litet räkneproblem

Lördagen den 21 januari 2012

I går kväll satt vi åter och tittade på solnedgången i sex tiden på kvällen. Vad vi kunde konstatera var att den gick ner i havet senare än vad den gjorde på Barbados. Ni som läser detta skall nu få ett lite problem att lösa. Svaret på frågan kan ni skicka till antigen bjorn@ladyglion.se . eller till ”min gästbok” Så får vi se vem som kommer att ha närmast rätta svar frågan.

Frågan är : Hur mycket senare i minuter gick solen ner? På Barbados hade vi i position på E 59 grader 37 minuter. Sedan seglade vi rakt väster ut och har nu på en position E 61 grader 14 minuter. Ni som har läst navigation, tänk efter lite grann, och ta fram räknedosan och räkna lite så borde ni kunna räkna ut svaret på frågan. Jag kommer att delge det rätta svaret om, ska vi säga om en vecka. Men det vore kul om ni kunde försöka svara på frågan. Denna fråga är grund läggande i astronomisk navigation. Men man behöver inte ha läst det för att kunna svara på frågan, utan det är bara att tänka lite logiskt och ta räknedosan till hjälp. Lycka till.

Här är det hög palmfaktor

Taxitur på Bequia

Måndag den 23 januari 2012

Ja nu är det måndag igen, och nu har vi ytterligare en slitsam vecka framför oss.

Vi ligger kvar här i Admiralty Bay på Bequia. Här kommer det och avseglar många båtar per dag, och de flesta av dem är så kallade bare Boat. (hyrbåtar). Dessa båtar kommer in sent på eftermiddagen, och då blir det cirkus i bukten, för det är få av dem som kan hantera sina båtar på ett riktigt sätt. När de efter mycket om och men lyckas få fast sina båtar i någon förtöjningsboj, så står det inte på fören dem sitter med sina paraplydrinkar på någon bar. Här sitter de resten av kvällen och delar av natten. Nästa morgon stressar de iväg till nästa ställe. De måste ju besöka så många ställen som möjligt under den vecka de har hyrt båten. För det är ju viktigt när de kommer hem att de kan berätta för sina vänner att där och där har vi varit. Detta liv får väl de ha för oss det bry vi oss inte i. Men nackdelen är att alla dessa bare Boat seglar trissar upp priserna på de flesta ställena. De har ju inte så stor betydelse för dem om en middag på kvällen kostar flera hundra US. Dollar. Men för oss fattiga långseglare är det inte så kul.

Nog med klagan och jämmer.

Igår gjorde vi utflykt runt på ön Bequia. Vi gjorde med att åka taxi, eller rättare sagt det var ett fyrhjuls drive King Cab, där vi fick sitta på bänkar på flaket. En upplevelse i sig bara det. Ön Bequia är inte stor. Den är 10 km. lång och är där den är som bredast 3 km. Här bor 5000 innevånare. Men ön är mycket kuperad, och en grönska som är fantastisk. Det växer enormt och det är blommor och grönt i alla möjliga färger. Vi kunde bland annat se, blommor som vi köper som små krukväxter, som var stora buskar eller träd i olika färger, samt det som vi kallar blomma för dagen, var så vackra där de slingrade uppför trädstammar och bildade stora fondväggar. Allt detta hade en blandning av olika färger. Det var som att åka genom ett stort växthus. Det är helt naturligt att det växer så enormt med det klimat som det är här. Temperaturen är ju ständigt mellan 25- 30 grader, sen blåser passadvinden ständigt, och ovan på det så kommer nästan varje dag ett varmt regnväder som varar i 5 – 10 minuter När detta regn kommer så är det som stå i en varmdusch. Under dessa få minuter som regnet varar så kommer det mycket, men det är varmt och skönt. Sen skiner solen igen. Vi kan väl säga att fotosyntesen är hög här. Under de två timmar som vi åkte runt på ön fick vi verkligen se och uppleva mycket vackert. Det blev i alla fall ett minne som vi skall försöka komma ihåg i våra fullmatade hjärnor.

Lite mer gnäll. Varje morgon när vi kommer upp så sitter det en fiskmås längst fram på båten, och ni vet vad han gör. Ja det ser inte trevligt ut på däck där han har suttit. En liten fundering. Hur kan fiskmåsen även här vara vit, när befolkningen är svart?  

Atlantvågor som rullar in mot palmstränderna

Mysfaktor 9,5

Onsdag den 25 januari 2012

Tänk nu har vi varit här i Caribbean över en månad. Vad tiden går fort när man trivs och har det skönt.

Vi ligger fortfarande kvar på Bequia. Vi tycker det är mysigt här, och sen har vi ingen brådska. Under tiden vi legat här så har vi även pysslat lite med båten. Kapten han har bland annat grejat och delvis byggt om kylskåpet så att det förhoppningsvis skall dra mindre ström. Ström och vatten är ju alltid en bristvara när man inte har möjlighet att ligga vid kaj. Sedan har vi haft hjälp av en lokal kille med att slipa och lacka om teaken i sittbrunnen. En riktigt duktig och noggrann kille. För hoppningsvis blir det jobbet klart under dagen. Om det så blir, så rör vi nog på oss i morgon. Det blir inte någon längre sträcka utan vi tänkte i så fall gå till en vik (Friendship Bay) på södra sidan av ön Bequia. Det är inte mer än en timmes segling dit.

Förutom dessa jobb så har vi varje dag varit och badat vid en lång sandstrand. En mycket fin strand med underbar sand och klart och varmt vatten. Här har kaptenskan njutit och legat i vattnet långa stunder, ända tills kapten tröttnat ur och hotat henne med att, om hon inte kommer upp ur vattnet nu så åker jag till båten själv med jollen och lämnar dig på stranden.

Summering av tiden vi varit här, är väl att mysfaktorn har varit hög. 9,5på den tiogradiga skalan.

 

Ljuva dagar

Lördagen den 28 jan

Vi är fortfarande kvar i Admiralite Bay. Den här killen (Vineild Sargent) är mycket noga med de arbeten som han gör på Lady Glion. Trots att han har lämnat oss ett fast pris på arbeten som han skall göra, så är det absolut inget fuskjobb han gör. Han kommer tidigt på morgonen och håller på hela dagen med att slipa, lacka och slipa igen. Han håller nu på med att slipa och lacka för 6 gången.Ja det blir vackert, det blir som en möbel.Så det är frågan, hur skall vi tordas gå på däcket i fortsättningen? Så om det är någon av läsarna som vill ha något jobb utfört på sin båt, så kan vi varmt rekomendera honom. Det bara att fråga efter honom, på VHF 68, så kommer han.

Annars sitter vi varje kväll i sittbrunnen och njuter av tillvaron. Det är svårt att kunna beskriva den underbara stämmningen som vi upplever varje kväll. Men om ni kan föreställa er, att ni sitter i sittbrunnen och har ätit en god måltid, medas solen går ner, och färgerna på himlen ständigt förändras. Det är varmt och ni sitter klädd i endast badkläder eller schorts. En svag ljum vind svalkar er brun brända hud. Innan det blir helt mörkt ser ni hur palmerna och dess blad svajar för vinden. Ni hör hur de små vågorna kluckar mot båtens skrov. När det har blivit mörkt, hör ni hur ett steelband börjar spela inne på stranden, vid någon av restauragerna. Ni hör hur den ljuvliga reggaetakten dunkar på i underbar takt (täcke tika,täcke tika, täcke tika. No Wommen no cry) Här sitter vi och njuter tills vi blir trötta, och vi går ner och lägger oss och sover. Det står inte på och ganska snart sover vi till de svaga ryttmerna från musiken inne på stranden.

För utom att vi njuter på kvällarna så njuter vi också varje dag med att åka julle bort till den underbara sandstranden, där vi promenerar och simmar i det klara varma vattenet bland vågorna. Alice har på senaste tiden blivit riktigt duktig på att komma upp och ner i jullen. Nu när det håller på att målas på trappstegen i aktern, så kan vi inte komma ner i gummibåten den vägen, utan vi måste kliva ner i den från sidan av båten. Här är det ganska långt ner till jullen, det är nog minst en meter ner. Trotts detta så klara Alice detta galant, med lite hjälp av kaptenen. Skulle de se detta på ortopeden i Falun, när hon klänger över relingen, så kommer nog hon aldrig att få den andra höften opererad.

Friendship Bay

Friendship Bay 2012-01-30

Vi har nu seglat ner till södra sidan av Bequia. Här ligger vi nu i en bukt som heter Frienship Bay. Här består stranden av en lång sandstrand där palmerna lutar sig ut mot havet. Här i bukten finns det två fina och påkostade hotellanläggningar. Båda hotellen har svenska anknytningar. Det första hotellet har funnits här i 20 år och har byggts och drivits av ett svenskt par. Tyvärr har det nu gott i konkurs och är därmed stängt. Men det sköts och vårdas i ett vilande läge av banken. Det andra hotellet, är helt nybyggt, och är mycket flott med vackra byggnader, poler, och vacker trädgård. Detta hotell ägs av en svensk. Till sin hjälp har han en svensk hotellchef och en svensk kocka. Hit till detta hotell gick vi i går kväll längs sandstranden, och åt igår kväll. Vilken måltid. Kaptenskan hon åt en hummer och kapten åt en oxfilé. Det var det godaste vi har ätit på denna sida Atlanten. Vi får hoppas att det kommer att gå bra för detta hotell, för det är det verkligen värt.

Här i denna bukt finns det risk för att Atlant dyningarna rullar i, och då kan båten rulla på en hel del, om man inte gör som vi har gjort. Vi har förtöjt vi en boj, och sedan har vi lagt ett extra ankare i akter i riktning mot land. På det viset får vi alltid vågorna rakt framme från båten. I och med det så rullar båten mycket lite.

Så här bor det vackra folket

Här är det hög palmfaktor. Nästa lika hög som på Priest Island i Insjön

Jet set ön

Canouan 2012-02-01

Nästa ö efter Frienship Bay blev Mustique. Ön där många av värdens berömdheter har sina hus. Här fick vi bland annat se hus tillhörande Micke Jagger, David Bowie, Princess Margaret, med flera. Det var stora komplex med poler, tennisbanor, stora och vackra trädgårdar, som sköttes av många trädgårds skötare. Ur Svensk synpunkt, så var det roligt att höra att det var en svensk arkitekt och byggmästare som hade ritat och byggt alla komplexen på ön. På denna ö finns det bara ett ställe där det är tillåtet att lägga till. Det är vid en liten fiskeby, och här finns det ett 30 tal bojar som man får lägga till vid. Här får man ligga max tre nätter och betala en dyr slant för det. Ön är ju vacker med många fina sandstränder och välvårdad och fint skött. Men för två töntar från Brenäs så tycker vi att det var för välvårdat och tillgjort. Charmen saknades. Dessutom var det alldeles för många mega yachter som låg bland de 30 båtar som fick ligga i viken. De som bor och åker med dessa båtar är ju lite speciella, och det blir konstig atmosfär i hamnen. Dessutom så trissar de upp priserna till det otroliga. Så det enda vi hade råd att köpa när vi där var två bagetter.

I går hade vi bröllops dag, och då drista sig kapten med att bryta av en blomma på en buske, när han var och köpte färskt bröd, som han sedan uppvaktade kaptenskan med på sängen. Till frukost så kontrade kaptenska med att bjuda på en pickola flaska champagne. Kaptens kommentar till detta var när han druckit en mun var. Det är godare med mjölk, jag dricker nog det i stället jag.

Efter rundturen som gjorde på ön så fortsatte vi vår segling söder ut till ön Canoun. En jätte lång segling som tåg hela två timmar. Här la vi till i Charletown Bay. Ett stilla och rofyllt ställe. Här inne vid stranden ligger ett mysigt hotellkomplex med fina restauranger och fin sandstrand, men nästa inga gäster. Så här fortsatte vi vårt firande med en god middag på kvällen.

Dålig fotograf men en fin båt i fin miljö

Hummerfest

Vad gör vi på dagarna ni kanske undrar. Ja det undrar vi också ibland. Det enda som går fort här är dagarna. Helt plötsligt är det solnedgång och vi har nästan inte hunnit med att göra mycket under dagen. Vi har kommit in i samma tempo som alla andra här bland öarna. Som tillexempel kan vi berätta vad vi han med att göra igår. Frukost serveras av kapten någon gång efter 8. Sen på förmiddagen blir det jollning in till stranden och promenad till matbutiken för inhandling av lite mat och grönsaker. När vi kommer tillbaka är det redan dags för lunch. Därefter skall det sovas middag. Senare på eftermiddagen blir det jollning igen i till stranden för bad och en liten promenad i sanden. När vi kommer tillbaka till Lady Glion så är det endast en timme kvar innan solen går ner. Så detta var vad vi hann med igår. Jo förresten det höll jag på att glömma. På kvällen igår så åt vi en hummermiddag. Vi hade köpt en nykokt hummer av den lokala fiskaren, som han levererade till oss, och som vi sedan åt i sittbrunnen på Lady Glion, allt medan månen med sin halva skära, och stjärnorna lyste på oss. Till detta åt vi sallad och ris, tillagat på Lady Glion och drak vi ett glas kallt vit vin. När hummer kom på bordet så kaptenskan lite bekymrad ut.  Det fans ju inte någon manual med i leveransen av hummer, hur man bära sig åt för att få ur köttet ur den. Kapten som är mer en praktisk än en romantisk man, han gick ner i verkstan och hämtade tång, skruvmejsel och en kniv, och med dessa verktyg så var problemet löst. Efter denna måltid stod det inte på för än två personer sov vaggandes i akterkabinen.

Hur var det med frågan om solens nedgång? Jo det rätta svaret är 6 min och 28 sek.

Det är ju så att jordens omkrets är 360 grader, och det tar 24 timmar för solen att gå runt jorden. 360/24= 15 grader. För var 15 grad går solen ned en timme senare eller tidigare. Vi hade i vårt fall seglat västerut 1 grad och 37 minuter. Sedan är det bara ren matematik och då blir som sagt svaret 6 min och 28 sek.

Det var inte många som svarade på min fråga, men av de som svarade, var svaren ganska bra, var av ett svar var exakt. Det var Kristina Strandlund som svarade 6.28 Sedan var det flera som omkring 6 min.

Tobago Cays

Torsdag den 2 feb

Efter att vi hade ätit frukost så seglade vi vidare ner genom Grenadines till Tobago Cays. Tobago Cays är en grupp av små öar som ligger längst ut mot Atlantsidan men som är skyddad från havet av ett rev, och som är format som en hästsko. Där av namnet Horseshoe Reef. Ligger man innanför detta rev så är man skyddad från de stora Atlantvågorna. Här finner man små sandstränder och ett kristallklart vatten. Platsen är mycket omtalad och omskriven och hit vill alla seglare besöka. Här är det mycket populärt att snorkla där man kan se alla sorters stora och små fiskar, samt en hel del sköldpaddor.

Nu hade vi lite otur när vi kom hit, för det blåste kraftigt. Visserligen var vi skyddad från vågorna, men vinden låg på med full kraft. Dessutom så kom det en del regnskurar. Trots detta så var det fullt med båtar som hade ankrat här. Så för vår del så var det inte alls så romantiskt som det är beskrivit. Jag vet att andra seglare tycker detta är en underbar plats, och det kan nog hända men då skall man ha lite bättre tur med vädret. Vi får väl se om vi kommer hit någon mer gång och om det då är lite bättre väder.

Salt Whistle Bay

Fredag den 3 feb

Det blåser fortfarande lika mycket som igår, så vi beslutar att segla vidare. Efter en timme kommer vi till en ö med namnet Mayreau, (hur man nu uttalar detta) här finner vi en fin liten vik med namnet Salt Whistle Bay. Vilket fint litet ställe. Här finner vi en rund bukt väl skyddad från vindar och vågor. Stranden består av en fin sandstrand i hela bukten, och innanför sanden växer det palmer som lutar sig ut mot havet. Ja här är det preses som det ser ut på turistbroschyrer och vykort. Palmer och sand och klarblått vatten. Här ligger vi ankrad en 30 tal meter ut från stranden, där vi kan se den vita sanden lyser klart under Lady Glion.

På stranden längre in bland palmerna så ligger det ett litet hotellresort, som är diskret byggt inne bland träden. Vi träffade ägarinnan, en ung kvinna från Montreal i Canada. Hon berättade att det var hennes far som hade byggt anläggning för 35 år sedan, men att han blev sjuk för 4 år sedan och att han gick bort för några månader sedan. Nu hade hon kommit hit för att försöka driva anläggningen, men att det var mycket som hade förfallit under de fyra åren, och som nu måste repareras. Hoppas att det går bra för henne.

Igår kväll efter avslutad måltid, tittade vi upp på himlen och fick se en måne som vi aldrig tidigare sett. Den var precis rakt upp på himlen, och vi kunde sedan rakt ovanför masttoppen. Dessutom var den halv, och månskäran hängde rakt ner. Så är vi inte vana hemifrån att se den.

Här i Salt Whistle Bay trivs vi så bra att vi stannar någon dag till.

Här får man passa sig så att man inte får en nöt i huvudet

Kapten blir förbannad.

Söndag den 5 feb.

Vi trivs så bra här i Salt Whistle Bay att vi är fortfarande kvar här. Vi har badat och vandrat på den vackra sandstranden en hel del. Sedan har kapten haft kurs för kaptenskan i snorkling, och nu börjar hon bli riktigt duktig på det. De enda nackdelen med att ligga här att vissa dagar kommer det in alldeles för många charterbåtar. Ibland kan man undra om vem som helst får hyra sådana båtar. Fins det inga krav på båt kunskap och båtvett, innan man får hyra båtarna, eller är det bara hur stor plånbok man har som gäller. Som tillexempel igår när vi var och badade på stranden, så fick vi se att det kom in en stor 60 fots katamaran med en massa gäster ombord. Till sin hjälp hade de ombord en inhyrd skeppare. Vad gör denna skeppare? Jo han går upp framför oss och ankrar, och sedan backar han. Vi får se till vår stora förskräckelse att han backar rakt ner mot vår Lady Glion och träffar henne i fören, så att vi ser hur plastbitarna flyger. Lyckligtvis blir skadorna på Lady Glion inte så stora, utan de gick att senare reparera. Då blev det större skador på Katamaranen. Gissa om hjärtat slog frivolter när vi stod på stranden och såg denna händelse för lopp. När kapten omedelbart rodde ut till Lady Glion har väl aldrig årorna aldrig gått så fort, och de som var på stranden kunde se hur kapten kastade omkring flytande plastbitar på katamaranens skeppare.

Händelse nummer 2. När vi ligger och sover middag, så vaknar vi av en duns i sidan på Lady Glion. Kapten rusar upp och får se en båt som har ankrat så nära att den slår in i sidan på vår båt. På denna båt finns det ett gäng franska äldre ungdomar, som festar runt bra duktigt. De brys sig inte alls i vad som händer med båten, och de gör inget för att inte båtarna skall slå i varan, utan de bara festar vidare. Här måste vi i ren självbevarelse ankra om. Ja vi får lov att även göra det ytterligare en gång på kvällen, för då hade deras båt ytterligare vridit i vinden.

Händelse nummer 3.

Senare på eftermiddagen får vi se ytterligare en charterbåt kommer in i bukten. Vi får se att han tänker ankra ett femtital meter akter om oss. Vad gör han? Han släpper ner ankaret, och av någon anledning fortsätter han rakt fram, och får inte stopp förr en han har kört rakt in i bojfrötöjningen till en annan båt som ligger akter om oss. Han som står och styr denna båt på, grips av panik, blir totalt handlingsförlamad och gör inget ting utan han låter båten fortsätta förbi förtöjning och båten svänger runt och rakt in i långsida på andra båten. Efter ytterligare några långsides i stötningar har han lyckats koma runt den stackar båten och nu cirkusen total, med in snodd ankarkätting i den andra båtens förtöjning.

Nu har vi sagt att nu törs vi inte längre ligga kvar här, bland alla charterbåtar, utan i morgon så letar vi på något nytt.

Vi kan konstatera risken att få skador på en båt är inte alls så farlig när man seglar över Atlanten, för då är det långt avstånd till någon charterbåt.

Salt Whitslet Bay

Union Island

Tisdagen den 7 februari 2012

Vi har nu kommit till ett ställe som heter Clifton och som ligger på södra delen av en ö som heter Union Island. Här ligger vi förtöjd vid en restaurang brygga, och det är första gången på två månader som Lady Glion ligger vid en brygga. Det känns konstigt och bekvämt att kunna kliva ner direkt fån båten och komma iland utan att behöva använda jollen (Lufsen). Här i Clifton måste vi gå till tullen och klarera ut, innan vi kan fortsätta söder ut mot Grenada. Det intryck vi hittills har av Clifton är att det är ett trevlig och mysigt lite ställe, med små affärer och matställen. Husen är målade i alla möjliga glada färger, och det verkar vara rent och städat på gatorna. Här skall vi också kompliter på vårta matförråd, för nu börjar det sina under durkarna. Det som är kvar är ganska så ensidig mat, som till exempel mången korv och skinkburkar. Maten på öarna som finns är också ensidig tycker kapten. Den består mest av fisk, kyckling och ris, och det är väl inte kaptens älsklingsrätter precis, men kaptenskan hon gillar det.

Det var roligt och trevligt med alla hälsingar som jag fick igår. Det är roligt när ni skriver några rader, och att så många kunde komma ihåg mig när jag blir 38 år det trodde jag inte.

Clifton med färggranna hus

Carriacou

Torsdag den 9 februari 2012

Det är inte solsken alla dagar. Även här kan det vara mulet och regn.

Vi lämnade Clifton och Union Island vid 9 tiden i går och fortsatte vår segling söderut mot Carriacou och Grenada. Efter ca en timmes segling fick vi se hur himlen började täckas av mörka moln, och sen stod det inte på fören regnet vräkte ner. Det är väl inte så farligt det har väl gott över om 10 minuter tänket vi. Men där hade vi fel. Regnet det var ihållande och det höll på mer eller minder hela dagen och kvällen. Som väl är så blir det inte kallt, utan regnet är varmt. Vi fick i varje fall Lady Glion tvättad från allt salt.

Först gick vi till ett ställe på ön Carriacou med namnet Hillsborough. Här måste vi klarera in för nu har vi kommit till ett nytt land. Denna process tog oss tre timmar innan vi blev klara. Först var vi tvungna att leta på en bankautomat för att ta ut lite pengar så att vi hade lite pengar att betala cruising permits (seglings tillstånd). Men bankautomaten var trasig. Då går jag väl in på banken och tar ut pengar tänkte kapten. Jo det gick bra. Men det var bara det att det var ganska omständligt och det var många papper som måste fyllas i, och det tog nästan en hel timme innan 800 EC var nerstoppad i plånboken. Nu var det att spring över till Immigration kontoret. Här möttes kapten av två sura tjänstemän som sa att nu stänger vi för lunch, du får komma tillbaka klockan ett. Klockan var nämligen kvart i tolv. Vad göra? Det var bara att sätta sig i jullen och ro ut till Lady Glion i regnet för att se om kaptenskan kunde bjuda på lite att äta, medans vi väntade. Klockan ett blev det åter roddtur i regnvädret för att besöka surgubbarna på Immigration Office. Här skulle det fyllas i ett stort papper med en massa olika frågor om oss och båten. När det var avklarat och det hade stämplats både här och där, var det att ge sig ut i regnvädret igen och ta sig till tullen. Nya frågor och stämplar och betalning av cruising permints. Sedan var det att ta med sig alla papper och gå till nästa kontor och lämna alla papper. Snacka om att skapa arbetstillfällen.

I inledningen av beskrivningen om denna ö står det ”Ön med över hundra rum shops men endast en bensinmack.” Trots detta så lämnade vi staden Hillsborough, för den såg inge trevlig ut, och gick ner till södra delen av ön, och ankrade upp i Tyrrel Bay. Denna vik är väl skyddad mot alla vindar och här ligger det många långseglare. Men det ligger också många övergivna båtar, där ägarna till båtarna låter dem förfalla och lämnar dem åt sitt öde. Det är ingen rolig syn att se alla dessa förfallna båtar, och spruckna drömmar.

Här i viken kom det flera restaurangägare utfarandes i sina små båtar och gjorde reklam för sina matställen och ville att vi absolut måste komma till hans ställe och äta på kvällen. Men i detta dåliga väder som rådde hade vi ingen lust med det, utan det blev kaptenskan tvätterska kockan som fick bjuda på mat som serverades ner i båten.

I dag tänker vi fortsätt ner mot Grenada. På vägen dit så måste vi segla runt en mer eller mindre aktiv vulkan som ligger straks norr om Grenada. Risken finns om man seglar rakt över den och vulkanen samtidigt får ett utbrott så finns det risk för att densiteten i vattnet minskar och värsta fall kan båten sjunka. Därför kommer vi att segla runt riskområdet som är 5 km i radie

   

 

St. Georges

Fredag den 10 februari 2012

Nu var det nära igen. Igår morse medan vi höll på med förberedelserna inför avfärd, kom det en charterbåt och som lyckades fastna med propellern i grannens ankarlina. När han efter mycket om och men och med bistående hjälp från andra seglare, lyckades ta sig loss, så körde han med full fart rätt emot Lady Glion. Jag lyckades genom högljudda rop gör honom uppmärksam på att han höll på att köra på oss. Då svänger han rakt framför Lady Glion. Han är inte medveten om att på en båt så är det aktern som svänger och inte fören. Det får till följd att hans akter passerar vår för, i full fart, med bra en decimeter till godo.

När chocken hade lagt sig och vi kom iväg fick vi en fin segling ner mot Grenada. En segling som tog 6 timmar, och det var skönt och trevligt att få göra en längre seglats. Det var länge sedan nu. Det har på senaste tiden varit bara små skutt på någon timme mellan öarna. Dagen mål blev St. Georges på södra Grenada. Här lyckades vi få plats i en riktig marina. Så nu ligger vi vid en kaj med både el, vatten och internet. Så nu känner vi oss riktigt rika. Kaptenskan hon kör tvättmaskin för fullt, så att det nästan ryker om den. För högen med lort tvätt den är ganska stor, nu när det är så länge sedan vi hade tillgång till el och vatten. Visserligen använder vi inte så mycket kläder, och det som vi använder blir ju inte lortigt, men det blir fullt i salt och dam. Nu gäller det att det inte kommer för många regn skvättar under dagen. I skrivande stund, är det kapten som hänger tvätt. Hoppas han har bättre tur med torkvädret. Så nu ser Lady Glion ut som ett marknadsstånd, med fladdrande tvätt både i fören och i aktern.

Kaptenskan styr mot Grenada

St. George

Söndag den 12 februari 2012

Vi ligger kvar i St. George på Grenada. Den enda förflyttning vi har gjort, är att vi flyttat från Port Louis Marina till Grenada Yacht Club marina. Båda marinorna ligger i samma bukt här i St. Georges. Den första marinan är mycket flottare och mera inriktade på lyx än Yacht Club, och därmed även dyrare hamnavgifter. I den första fick vi betala 130 EC dollar (340 sek.) och här där vi ligger nu betalar vi 60 EC.

Här i St. George har vi hittat en fin supermarket (Foodland) med bra utbud av varor. Det var riktigt roligt att gå där och handla bland hyllorna och köttdisken. Här fans det varor som vi inte hittat sedan vi var i Las Palmas. Detta har fått till följd att vi har ätit två fina måltider de senaste kvällarna på Lady Glion. Skapare till dessa måltider har både varit kaptenskan och kapten.

Bredvid oss ligger den Svenska Hudiksvall båten Antilla med Lennart, Anita, Janne och Birgitta ombord. Vi hade ett trevlig litet samkväm i Lady Glions sittbrunn i går eftermiddag, där vi berättade om våra olika seglingar och utbytte erfarenheter. Det är alltid trevligt att träffa andra Svenska seglare.

Annars så känner vi oss riktigt rena nu när tvättmaskin har gott i två dagar.

I dag kommer vi att fortsätta ner till södra sidan på ön Grenada. Där skall det finnas många fina stora vikar som är väl skyddade mot väder och vindar.

St. George, med de två marinorna

Prickly Bay

Tisdag den 14 februari 2012

I söndags rundade vi sydväst spetsen på Grenada och fortsatte ut med sydkusten. Här finns det många fina djupa vikar och som ofta är skyddade av rev längst ur mot havet. Det gör att inne vikarna är det stilla och lugnt från vågor och dyningar. Men det kan vara lite svårnavigerat längst ut bland reven, men för oss nordbor som är vana vid skärgårdsnavigering är det inga problem Sen att utprickningen är lite annorlunda här än mot hemma i Sverige, det ger bara lite extra krydda på navigeringen.

Först gick vi till en vik innanför en ö som heter Hog Island. Om detta ställe hade vi läst att det skulle vara en trevlig plats. Här åt vi lunch och kaptenskan bakade färskt matbröd. Men det var något med detta ställe som gjorde att vi trivdes inte riktigt där. Kanske var det att det var alldeles för många båtar där. Så vi drog upp vårt ankare och fortsatte till nästa vik, (Clarkes Court Bay). Här var det mycket trevligare och vi hittade en egen lite vik i bukten, där vi nästa var ensamma. Det var endast två båtar till där i viken. Här badade vi och åt en utsökt middag på kvällen. Under kvällen och natten blev det alldeles vid stilla i denna väl skyddade vik. En upplevelse som vi inte har varit med om sedan vi vid något tillfälle på Kanarieöarna. Ja denna vik kommer vi nog att besöka igen vid något annat tillfälle.

Efter en god frukost med kaptenskans goda färska bröd, gick vi till Prickly Bay. Här finns en marina som vi tänkte besöka för att se om det skulle vara något ställe där vi kunde lägga upp Lady Glion under sommaren och hösten. Man kan ju inte lägga upp båtarna var som helst med tanke på orkansäsongen, som varar från juni till början av november. Här nere på södra Grenada är risken för orkaner mindre än längre norrut. Skall man vara helt säker skall man ända ner till Trinidad. Men då får man andra problem med bland annat fukt och värme, som kan förorsaka mögel inne i båten. Efter att tittat runt på marina och sett vad de gör för att säkra båtarna för en eventuell orkan, så bestämde vi oss för att boka en plats här. Så den andra maj kommer vi att lyfta upp Lady Glion på land. Sedan kommer vi under några dagar göra henne klar för övervintring, eller var det översommring. När detta är gjort flyger hem till Sverige, för att se när vitsipporna börja blomma och löven spricker ut på Brenäs udde.

Nu kommer vi att vända fören på Lady Glion för att segla norrut mot St. Lucia. Där på St. Lucia tänker vi vara någon gång i början av mars.

Sandy Island

Torsdagen den 16 februari 2012

Vi gick tillbaka till St. Georgs på Grenada och la till i Port Louis Marine som är den dyrare av de två marinor som finns här. Anledning att vi gick till denna marina var bland annat att den ligger närmare affären där vi tänkte bunkra mat. Marinan är mycket fin och med trevlig personal. Men vi råkade ut för en person av personalen, som hade till uppgift att hjälpa oss att lägga till. Han var mycket otrevlig. Först skällde han på Alice och sedan fortsatte han att skälla och domdera på kapten. Han hade ingen som helst anledning att vara oförskämd. Det var i alla fall mycket nära att vi skulle strunta i marinan och åka där ifrån. Nu blev det inte så utan vi stannade där. Däremot så påtalade vi för receptions personal hur vi hade blivit behandlade och vad vi tycket om honom och hans uppförande. De blev mycket bestörta när de fick höra detta, och de lovade att påtala detta.

I alla fall när vi lugnat ner våra nerver så gick vi till Supermarketen Foodland och handlade. Här blev det en hel del handlande, för vi vet hur det kommer att se ut framöver med butiker. Det kommer inte att finnas mycket i dessa butiker, och dessutom det lilla som finns är dyrt.

I går var kapten uppe tidigt för att bland annat dona med båten så att vi skulle kunna komma iväg tidigt. Vi hade en lång dagsetapp framför oss med bland annat kraftig motvind. Bland annat så skulle kapten fylla vattentankarna. Det var inge problem. Det var bra tryck i slangen och det stod inte på fören det var avklarat. Det enda problemet upp stod var när tankarna var full och kapten skulle springa i land och stänga av vattenkranen. Vad händer? Ni kanske vet hur en vatten slang med hårt tryck beter sig. Denna orm far och flyger åt alla håll och vattnet sprutar åt alla håll, när man inte håller i den. Medans kapten springer bort och stänger av vattnet så får slangen ett raseriutbrott och far och flyger åt alla håll, och till sist så hamnar den i den öppna fösterventilen ner till sovrummet där kaptenskan ligger och sover. Vad som händer sen, det får ni inte reda på. Men ni kan väl tänka själv. Upp ur sängen kom i alla fall kaptenskan.

När kaptenskan blivit torr och vi ätit frukost, bestående av inhandlat färskt bröd, så kom vi i alla fall iväg vid 9 tiden. Det blev som vi hade spått. Det blev att med motor stångas mot vinden och vågorna hela dagen. Inte nog med det. Under eftermiddagen börja det också att regna. Men det är smällar man får ta. Det kan inte alltid få vara solsken och förliga vindar. Vid fyratiden hade vi fått nog och vi stannade bakom en liten ö. (Sandy Island) Ö var väl inte rätta benämningen. Det är ett lite sandrev som är kanske 100 meter lång och sticker upp 1,5 meter ur havet. Här ligger vi alla fall väl skyddade, och vi kan kura in oss i regnvädret. Vi kan i alla fall avsluta dagen med att äta en god middag i sittbrunnen skyddad av biminitoppen.   

När solen kommer åter är det säkert jättemysigt att få vandra på denna lilla ö, och känna den sköna sanden mellantårna, samtidigt se solens stålar reflekterar i det klarblåa vattnet. Sedan låter man kroppen svalka sig i det varma vattnet.  Men nu regnar det!!!!!

   

Tänk om solen hade skinet, vad fint det skulle ha varit

Canouan Island

Söndag den 19 februari 2012

Vi fortsätter så sakteligt vår segling norrut. De ställen vi besökt sedan vi skrev sist är bland annat Clifton på Union Island, Chatham Bay, också på Union Island och nu ligger i Charestown Bay på Canouan Island.

Vad finns det att säga om dessa? Clifton har vi besökt tidigare och är väl ett trevligt litet ställe att klarera in och ut på. Chatham Bay var ett nytt ställe. (Hög sandfaktor) Här finner vi en fin stor ankrings vik med en jätte lång sandstrand. Här finns ingen bebyggelse utan endast ett par små barer på stranden. Eller rättare sagt. Skjul där man ser rom.  Däremot fins det många sköldpaddor i viken. Som mest kunde vi se ett tiotal samtidigt runt Lady Glion, som var upp till ytan för att få luft. Här badade och vandrade vi på stranden med den svala vita sanden mellan tårna. Charestown Bay här har vi också tidigare varit. (Även här Hög sandfaktor. 8 av 10 möjliga) Här ligger vi utanför ett mindre resort hotell med en fin sandstrand. Här ligger vi fint i viken för töjd vid en boj

Apropå boj så är det numera kaptenskan som alltid styr Lady Glion när vi skall förtöja vid bojen. Hon har genom övning fått riktigt snitts på detta. Ja hon gör det mycket bättre än många stora charterkaptener.

Idag fortsätter vi mot Bequia, sedan blir det St. Vincent, och om någon dag räknar vi med att vara uppe vid St. Lucia. Vi måste passa på medan vindarna är någorlunda bra. Enligt prognoserna skall de vara det t.o.m. tisdag.  Att segla, norrut, över sundet mellan St. Vincent och St. Lucia kan var tufft om det blåser på. Det skall det vist göra F.O. M onsdag.

Nu gäller det bara att vi får tag på lite färskt bröd nu på morgonen så att vi kan ge oss iväg.

Men vad i hela friden håller ni på med hemma i Leksand? Hur kan ni låta den där äckel päckeln Björn Ranelid vinna schlagertävlingen?

 

Här står bonden och inspekterar sin ägor

Bequia igen

Söndag den 19 feb.

Vi fick inget färskt bröd i dag på morgonen, trotts att vi blivit lovad av en båtboj att han skulle komma med bröd. Så det var bra att leta fram något gammalt bröd från igår. Vilken katastrof, det är nästan så att hela dan blir förstörd?

I alla fall så kom vi iväg vid 9 tiden och styrde upp mot Bequia. Vi fick en fin segling, med dikt bidevind och vi kunde sträcka upp till Bequia på ett ben. Vi förtöjde Lady Glion vid en boj straks efter lunch. Nu är vi i välkända vatten för här i Admiralty Bay på Bequia låg vi över en vecka för 3 veckor sedan. Det blev sedvanlig jolletur bort till den fina stranden för ett skönt bad, på eftermiddagen. Middag på kvällen i sittbrunnen.

Cumberland

Måndag den 20 feb.

Ytterligare en dag med fin segling upp mot St. Vincent, och därefter följde vi den västra kusten upp till Cumberland. Cumberland är en fin liten lagun som ligger insprängd bland de höga kustbergen. Mitt i lagunen rinner det en liten å med svalt färskvatten ut i havet. Här finns ingen bebyggelse utan endast 3-4 barer inrymda i små skjul. Här kan man också få sig en matbit på kvällen om man beställer i tid. Här är det hög mysfaktor (8 av 10 möjliga). På kvällen slog vi på stort och gick på krogen för att äta en bit mat. Vi gick till det ställe som i vårt tycke såg bäst ut. Ett litet plåtskjul. Här var vi de enda gesterna för kvällen, och vi fick vänta över en timme innan maten var tillagad. Men när väl maten kom in, smakade den förträffligt. När vi ätit färdigt och skulle ta oss hem från krogen, var det inte bara att ringa efter en taxi och tro att vi skulle komma hem bekvämt. Nej de var att sätta på sig pannlampan och vandra hem i mörkret. Dessutom måste vi också vad över ån. När detta var gjort var det att vandra vidare utmed stranden för att leta på vår jolle, i mörkret, för att med den ro ut till Lady Glion. Allt gick väl, och det är ingen konst när natten är 25 grader varm och vattnet är ännu varmare. Det var i alla fall en liten annorlunda krogsväng. Mycket mysigare än att gå på någon fin restaurang och sedan stå och frysa i vinterkylan i väntan på en taxi.

Snacka om att bli blöt om fötterna när går hem från krogen

Piton

Tisdag den 21 feb.

Upp tidigt på morgonen för att komma iväg i tid. För nu skall vi segla över sundet till St. Lucia. Sundet där det vi vissa tillfällen kan blåsa häftigt, och det kan vara jobbigt att ta sig över, speciellt om man är på väg norrut. Hur skulle det bli för oss? Jo det blev så som vi hade räknat med. Motorgång upp till nordspetsen på St. Vincent. Sedan 12 meter/sek från nordost tills vi kom 10-15 sjömil norr om St. Vincent. Sedan avtagande vind. Med andra ord fin segling, och vi kunde sträcka ut på ett ben upp till St. Lucia. Vi seglade upp till de berömda Pitonerna. Västindiens mest fotograferade motiv. Det är två bergstoppar som sticker rakt upp ur havet. De båda topparna är över 800 meter höga. Det är märkligt vad naturen har skapat.

 

     

Stora och lilla Piton

Vulkaner och blommor

Onsdag den 22 feb

I dag passade vi på att göra en utflykt och se på en del se värdigheter som fin här i närheten av Pitons, när vi ändock låg här. Först så gick färden till en levande vulkan, där vi kunde åka med bil änd fram till kanten av vulkanen. Vi var inte ensamma här utan det var fullt med småbussar som hade kryssningsturister med sig. Men trots detta så hade vi turen att vi två fick en egen gajd, som berättade och visade oss runt. Ganska intressant var det i alla fall. Vi fick se hur vattnet som rann där kokade och ångade. Det sas att temperaturen på ångan var 170 grader, och så länge det kokar och fräser så håller sig vulkanen sig lung. Det tjänstgör som en säkerhetsventil och släpper ut övertrycket. Jag tyckte det var synd att man inte kunde ta vara på all den energi som fans där, och ställde därför frågan om detta. Jag fick till svar att för några år sedan hade ett Amerikanskt företag försökt att bygga en kraftanläggning, men att pengarna hade tagit slut. Som sagt intressant var det, men vad det luktade illa. Det var samma doft som vi hade i förpiken på Lady Glion, när vi under Atlantseglingen hittade sönder sönderslagna ägg som hade börjat ruttna.

Vidare var vi också och såg ett naturreservat där det växte alla tänkbara växter och träd. De blommor som vi planterar i krukor och sätter dem i fönstren hemma, växte här som stora buskar. Träd och buskar i alla möjliga olika sorter fik vi se. Det var kakaoträd, bambuträd och träd som växte både uppåt och neråt. Det berättades att ett bambuträd växer med 10 cm i längden per dag. Mitt i allt detta reservat så rann det en å med vatten som kom från den vulkan vi nyss hade sett. Så här var det ingen brist på varken vatten eller värme.

En ganska intressant dag hade vi upplevt. Men ändock kändes det skönt skön att komma åter till Lady Glion, som vi hade liggande vid en boj i bukten. Här kunde vi koppla av medans vi kunde beskåda den vackra vyn med Pitons i fonden.

Änte oskapli tä kunn växa?

Marigot Bay

 

Torsdag den 23 feb.

Prinsessa dag. Mer om detta längre ner.

Efter avslutad frukost så fortsatte vi norrut upp efter kusten, till ett ställe som heter Marigot Bay. Det var en lång färd. Det tog över en timma att med motor gå denna sträcka. Vad kan vi då säga om Marigot Bay? Ja det är en vik in som är väl skyddad från alla vindar, och som till och med är skyddad när det kommer orkaner. Längst in i viken går det ut ett det ut ett rev, som det växer palmer på. Man kan också gå innanför detta rev och lägga sig, och då är man väl skyddad från väder och vind. Men man är inte skyddad från turistfällan. Visserligen är det vackert här, med mangrove-träd växande runt om i bukten, ända ner till vattnet. Man bara väntar bra på att Krokodil Dandy skall dyka upp vilken sekund som helst.  Men det är som sagt en turistfälla med fullt av charterbåtar och super yachter. Dyrt är det också. Kapten lovade att han kunde ta jullen och åka in till stranden och köpa pizza, till kvällen. Sagt och gjort han tog med sig de pengar han tänkte sig behöva för två pizza. Men när han kom tillbaka hade han bra en jätteliten pizza, som dessutom var bränd. Han hade inte pengar med sig att kunna köpa två, eller en stor. För denna lilla vidbrända pizza fick han betala 170 kr.

Men annars under eftermiddagen och kvällen så var kaptenska till sig. Hon fick reda på att det hade fötts en prinssessa Så nu har hon någonting att läsa om när hon får tag på några Svenska fruntimmers tidningar. Hon har reda varit inne och läst vad som är skrivit på nätet. Dessutom har hon varit inne på nätet och röstat på vad den lilla flickan skall heta. Vad tror ni hon röstade på? JoAlice Margaret så klart.

Margiot Bay. Ser det inte vackert ut? Jo bara man slipper se alla charter och superyachts som ligger till vänster utanför bilden

Rodny Bay

Söndagen den 26 februari 2012

Då har vi kommit till Rody Bay, som är ett stort och populärt tillhåll för alla seglare, och som ligger på norra spetsen av St. Lucia. Det är bland annat här som målgången är för de som seglar ARC- rallyt i december. Innan för den stora bukt, som är 2 km lång, och som består av en sandstrand hela vägen, med många hotellanläggningar, finns det en grävd kanal i till en delvis konstgjord lagoon. Här ligger det en stor och fin marina. Här finns det plats för över 250 båtar. Som sagt marinan är modern och välordnad, och här finns det mesta. Allt ifrån vatten och el på bryggorna, till flera fina restauranger, dessutom finns det välsorterade båttillbehörsbutiker, och servisverkstäder. Så här kan man leva ett bekvämt båtliv.

När vi seglade upp hit så passerade vi den hotell-resort som vi bodde på när vi var här på St. Lucia för 4 år sedan. Nu fick se anläggningen från sjösidan, vilket var en annan vy än den vi tidigare hade sett när vi enbart var på land. När vi var här för 4 år sedan gjorde vi en utflykt hitt till Rody Bay för att se hur här såg ut. Vi hade hört och läst så mycket om denna marina, att vi tyckte det skulle vara intressant att se detta berömda ställe. Sällan kunde vi då ana att vi inom en snar framtid skulle ligga här med egen båt som vi hade seglat hit med själva. Därför var det med en speciell, och svindlade känsla som vi seglade in i kanalen och la till i marinan.

Här i marina och i bukten utanför ligger det flera Svenska båtar, och många av dessa hade vi tidigare träffat i Las Palmas när vi låg där i höstas. För att återuppleva de after work som vi hade på fredags kvällarna i Las Palmas så träffades vi i går kväll på ett bar för att prata segling och om hur vi hade haft det under den senaste tiden. Vi var besättningar från 5 båtar. Det var  S/Y Shaddock S/Y Svea, S/Y Antilla, samt en Svensk-Norskbåt. Det blev en trevlig kväll med många berättelser om allt från översegling, trasiga båtar, stölder, kackerlackor och att sitta i ett fängelse under en natt anklagad för människosmuggling. Där ser ni, vi livsnjutande seglare har det inte alltid så lätt.

 

Marina Rodny Bay

Fortfarande Rodney Bay

Tisdag den 28 feb. Rodney Bay

Vi ligger kvar här i Rodney Bay, och kommer så att göra en tid framöver. Björn skall på torsdag flyga hem en sväng och uträtta en del saker hemma i Sverige. Alice hon trivs så bra här i värmen så hon har ingen lust att följa med hem. Hon kommer att stanna kvar och vakta båten. Eller är det så att hon har i smyg hittat någon svart rasta-man som hon tänker umgås medan kapten är borta. Det har under de senast dagarna varit misstänksamt mången båt bojs och surrat kring båten. Kan det var någon sådan hon har fastnat för. Lurigt är det i alla fall.

Annars så går det sin gilla gång med båtvård och tvättmaskin som går för fullt. Sedan är vi lite sossiala och umgås med de andra svenskarna som ligger här i Rodny Bay. Som tillexempel igår kväll var vi över bjudna på middag hos Pia och Stefan på S/Y Shaddock. Här vart vi bjudna på utsökt trerätters middag som smakade superbt. Vi hade en mycket trevlig kväll tillsammans ombord på Shaddock.

 

Kan detta vara en man som lockar kaptenskan att stanna i Rodney Bay

Kapten åter till Lady Glion

Ja då har Björn varit på en kort visit hem till Insjön.  Vad fick jag då för intrycka av denna resa? För det första så är det alltid drygt att flyga över Atlanten, och den totala restiden blev 24 timmar innan jag kunde låsa upp dörren hemma i Brenäs. Till detta skall vi lägga, det där med JET legg (tidsomställningen). Nu när jag lagom har kommit in i den Svenska tiden, ja då är jag på väg tillbaka.

En annan aha upplevelse var när jag var på väg hem från Arlanda, var när jag fick  se snö på sidan om vägen. Ja just ja, det är vinter fick jag tänka till. Alice och jag har levt i sommar klimat ända sedan vi lämnade Sverige i slutet av oktober. Så därför var det en aha upplevelse att det faktiskt är vinter hemma i Sverige.

När nu när jag har varit hemma i Sverige så har alla som jag träffat, frågat mig vart vi skall segla sen, och när och hur tänker ni segla hem. Det svar alla har fått är. Det vet vi inte. De enda planer vi har är att vi i maj tänker lyfta upp Lady Glion på land, på Grenada (för vinter förvaring) och flyga hem och njuta av den Svenska sommaren. Sen tänker vi flyga tillbaka i höst och fortsätta vår underbara segling här i Karibien.  Var vi seglar då, det vet vi inte. Vi tycker det är så skönt att inte ha några planer. Man behöver inte alltid ha framtiden utstakad framför sig. Man kan faktiskt ta dagen som den kommer.  Så tänker vi leva.

En annan fråga jag fått, är hur var det att segla över Atlanten. Ja det var som att åka ett Vasalopp, har jag svarat. Det var enformigt och stundtals väldigt drygt. Men när man kommer uppför Zornbacken och svänger in på Vasagatan i Mora, och man får se de första ljusen på Barbados, ja då får man tuppskinn på kroppen. När man sedan får känna lukten av land, ja då rinner en tår ur ena ögat. Ja då är livet härligt, och då har man glömt alla långa nattpass.

Hur har då Alice haft det medans Kapten varit borta? Ja hon har njutit av tillvaron och kopplat av. Hon har också kostat på sig och fått sin kropp behandlad med massage, hårvård, pedikyr och mannekyr. Denna behandling var så lyxig att den utfördes ombord på Lady Glion. Massören med medhjälpare kom till vår båt och utförde behandlingen ombord på Lady Glion.

Det var en underbar fm. på Ladys fördäck, där massagebänken fick god plats. Lite moln och en lätt vind fick mig att verkligen koppla av och njuta. Det jag inte visste var att chefen för Spaet tog kort under tiden jag fick massage. Ingen kan identifiera varken mig eller båten. Jag blev senare uppsökt och tillfrågad om de fick använda bilden som reklam i båtmagasin och reklam- TV.  Så nu kommer jag att bli Tv-stjärna

Trodde att det skulle bli en lång tråkig vecka utan Björn. Men tiden gick fort med hjälp av vänner från andra båtar. Pia och Stefan på Shaddock, hann jag bara träffa några gånger, de var på väg hem till Stockholm för att fira Stefans pappas födelsedag. Pia och P-G på båten Svea träffade jag många gånger. Vi var på gatufest uppe i byn, trevlig kväll. Var även en bit ut från Marinan till en badstrand, det var underbart att få krypa ner i det klara varma vattnet. Vi avslutade fm. med en god lunch på seglarklubben Spinnacker.

 Hade ingen svårighet med att själv gå ut för att äta lunch eller middag. De som arbetade här på Marinan visste att Björn var hemma i Sverige, så de höll ett extra vakande öga på mig. Även de som tillverkade smycken och andre inhemska alster blev mina vänner. Det var intressant att prata och skoja med dem. Hade tillfälle att bättra på min Engelska, nu när inte Björn var med, så måste jag klara mig själv, vilket gick riktigt bra

En dag gjorde jag en stor rensning i min garderob och när jag insåg att jag inte kunde kasta allt detta i soporna, det var ju hela rena kläder, så sparade jag dessa i en stor bag. Pratade med en av de inhemska försäljarna om jag kunde lämna dessa kläder till någon behövande. Det visade sig att hans syster var Diakon och att folk kom till kyrkan för att t.ex. be om kläder. Jag blev hembjuden till hennes hus, hon heter Ann-Mari och är en mycket varm och godhjärtad kvinna. Vi hade en trevlig kväll. Det slutade med att Björn och jag är hembjudna på lunch den 18 denna månad, tillsammans med fler av kyrkans folk.

Veckans höjdpunkt var ändå när Björn kom tillbaka, men jag hade klarat av en hel vecka på egna ben här på ST. Lucia. Vilket jag är stolt över.

Nu skall vi ut på lite andra äventyr under några dagar. Men det är en annan historia som vi kommer att berätta om i nästa brev.

När katten är borta då njuter Alice av livet

Vi har tagit semester i några dagar

Sandals La Toc den 12 mars

Det sista vi skrev i förra brevet var att vi skulle ut på andra äventyr än segling under några dagar, och att vi skulle berätta mer om detta i nästa brev. Ja det vi nu gör är att vi tagit semester under tre dagar och tagit in på Sandals hotell resorts.  Anledning att vi gör detta det får ni lista ut skälva. Men att Alice är inblandad i detta är helt klart.

Här på detta hotell bor vi fint med utsikt, från våra rum, ut över havet med palmer i förgrunden som nästan växer in på vår balkong. Här på balkongen kan vi sitta och titta på när kryssningsfartygen kommer och går från hamnen i Castires. Här på hotellresortet är det verkligen påkostat med många poler och ett halvdussin olika resturanger där vi kan äta fin lyxmat.  Eftersom det är all-inclusive kan vi för en gång skull lämna plånboken hemma, och det känns verkligen skönt. Med andra ord vi lever ett verkligt lyxliv under dessa dagar. 

Vi ser också många segelbåtar som seglar förbi utanför vårt fönster, och det ser så härligt ut. Så nog kliar det lite i seglings närven när vi ser dessa båtar.

Inte helt fel med denna utsikt från balkongen

Vilken underbar dag

Torsdag den 15 mars 2012

Min stora DAG.

Söndagen 11 mars anlände Björn och jag till Sandals LA TOC Golf & Resort Spa som Björn planerat. När vi kom till hotellet, blev upp graderade och vi fick en lyx-svit med balkong och en underbar utsikt över havet. Sviten bestod av ett stort sovrum med en bred stolpsäng, vardagsrum, badrum med dusch och bubbelbadkar. Två stora TV och kylskåp med div. förfriskningar. Det var nästan för lyxigt men det var ljuvligt att leva i denna lyx några dagar. Sätta sig till dukat bord frukost, lunch, middag. Beställa mat och dryck utan ha ett öre på fickan, avsluta med att tacka för god service, resa sig upp och lämna restaurangen. Vi hann med ett Beach Party som resorten anordnat på sandstranden. Mycket folk, mat och dryck. Jag provade på att dricka cocos -mjölk direkt ur nöten, det smakade lite unket, men det skall vara nyttigt för både kropp och själ.  

På morgonen den 13 blev jag väckt av att Björn stod bredvid mig med min mobil i handen, det var min son Johan som ville gratta sin mamma, lokal tid var klockan bara 7.00. Min morgonpigga Björn hade säkert varit uppe mycket tidigt. När han förstod att jag vaknat till fick jag en stor grattis-kram och presenter från goda vänner som Björn hade fått tidigare för att överlämna till mig på födelsedagen. Min fina klocka, som jag fick av Björn som morgongåva för fyra år sedan, strejkade under atlantöverfarten, så jag fick en ny lite mer robust klocka av min älskade make. Den andra skall förhoppningsvis kunna lagas hemma i Sverige.

På restaurangen började vi frukosten med ett glas ”skumpa”, där vi satt på en terrass och såg ut över havet, underbart! Dagen fortsatte sedan med överraskningar. Efter lunch tog björn mig i handen och sa att vi skulle gå till deras SPA. Vi var där dagen efter vårt bröllop och fick massage samtidigt. Nu skulle det ske igen, men den här gången vid stranden på den upphöjda paviljongen, där vi åt vår bröllopstårta och drack champagne. Det var underbart att få ligga där tillsammans, få massage, lyssna på vågornas brus och fåglarnas kvitter. Vilken dag!!!!!!

Middagen hade vi planerat tillsammans. Björn hade beställt bord på den Japanska restaurangen. På den franska fanns ingen plats förrän onsdag kväll, men då hade vår tid där gått ut. Vi klädde upp oss lite extra med de resurser vi hade. Vit skjorta och svarta långbyxor och riktiga skor för Björn. Strumporna var kvar på båten, men det gick bra ändå. Själv hade jag en ny svart klänning som Björn köpte till mig på Barbados, mitt nya halsband som min väninna Kristina från Sverige bett Björn att köpa till mig. Björn hade ju varit hem till Insjön under en vecka, då tog han med mina fina glittrande skor, som jag köpt i Grekland. Dagen till ära fick ögonfransarna lite färg så även ögonlocken och läpparna lite extra röd lyster. Jag var nöjd med mig själv, nu var det bara att hoppas att värmen och svett skulle inte skulle ta bort min lilla sminkning.

Nu kom nästa överraskning. Det blev ingen Japansk mat. Medan jag legat vid poolen på fm. hade Björn ordnat med en Candlelight Dinner på den upphöjda paviljong, nåt slags lusthus utan fönster, med vattenfall och nära havet. Det var här vi åt vår bröllopsmiddag. Björn hade beställt mat som var mycket god, vi drack Champagne genomgående, ville inte blanda.in andra drycker. Den här gången fick Björn lätta på plånboken. Det var en underbar kväll, en andra ”bröllopsmiddag”. Jag gör gärna om det igen om tillfälle ges, även om det inte blir på just det här stället. Sandals har ju många Resorter här på öarna. Vi avslutade middagen med att gå nedför trapporna från paviljongen och dansa vid poolen efter ljuvlig musik från restaurangen. HIPP HIPP HURRA VILKEN DAG. Tack min älskade make och bästa vän.

Sedan till sist men icke minst måste jag tacka för de presenter som jag fick av vänner och sedan alla grattis hälsningar jag fick via mail, hemsidan och telefon. Det gladde mig mycket och det värmdeverkligen i hjärtat.

 

Din rubrik

Fredagen den 16 mars 2012

Ja nu är vi tillbaka på Lady Glion i Rodney Bay. Det känns riktigt skönt att vara hemma igen. Här går livet sin gilla gång med båtpyssel och att köra tvättmaskin. Nu när vi ligger vid kaj och har tillgång till vatten och el så kostar vi på oss lyxen och tvätta allt som behövs och även en del kläder som kanske inte behövs, om man jämför med hur vi levde med kläder vi hade på oss när vi seglade över Atlanten. Annars går livet i ett tempo som är långt ifrån det man lever när vi är hemma i Sverige. Det som vi normalt hinner med på en dag hemma, det tar vi ett tempo så att det tar flera dagar att utföra. Även kapten har nästan kommit in i den rytmen, även om det kan vara svårt ibland.

Idag skall vi ta oss till en större supermarket för att bunkra mat och dryck så att vi kan klara oss en längre tid. För om någon dag så lämnar vi St. Lucia och seglar norr ut. Först till den Franska ön Martinique. Därefter så blir det nästa ö som heter Dominica. Hur länge vi blir på respektive ö, det vet vi inte. Här tar vi dagen som den kommer. Trivs vi på ett ställe så stannar vi längre, och trivs vi inte, eller tröttnar vi så fortsätter vi.

Vi har fått den uppfattning att de flesta av den lokala befolkningen är mycket trevliga, och oftast positiva, och de har aldrig långt till ett skratt. Som igår till exempel, när kapenskan klagade för en lokols att hon blir biten av mygg på nätterna. Då fick hon till svar. Jag har inget problem med det på nätterna för jag är svart och då ser inte myggen mig. Det är skillnad på dig som är vit, dig ser myggen.

En annan liten trevlig liten grej, är att vi har en rastakille som kör båttaxi här i hamnen. Han kör hela tiden runt och spelar reggaemusik på hög volym, samtidigt som hela tiden dansar till denna trevliga musik. Att besättningen på Lady Glion dras med i rytmen när han kommer åkandes förbi och vi dansar med, gör att han blir så glad att han vinkar till oss varje gång han passerar Lady Glion. Att sedan båten är döpt till ”Positiv”, gör ju inte saken sämre. Verkligen en cool kille med rastafrisyr. Sen kan jag berätta för dig Mats, att längst bak sitter det 2 st. 225 hästars Yamaha motorer. Så när han kör dem för fullt blir det nog fart på denna lilla båt.

 

 

Den verkliga coola rastakillen

Det blev ingen prutning

Söndag den 18 mars

Nu har vi lämnat marinan i Rodney Bay och gott ut ur lagunen genom den grävda kanalen, och lagt oss uti i den stora bukten. Det kändes skönt att få lite liv i Lady Glion igen. Hon blir så död när hon ligger fastsurrad vid en ponton. Nu rör hon sig lite för de små dyningarna som kommer in i bukten, och det känns skönt. Även om det är lite ovant. Men man sover så gott på natten när sängen rullar lite grann.

Innan vi släppte förtöjningarna så ville kaptenskan köpa lite frukt och grönsaker av en förbipasserande båt-boy i sin säregna båt. Men av honom blev hon lurad, trots att hon låg på knä framför honom, på bryggan och försökte pruta. Kaptenskan var tvungen att betala 10 pengar (27 kronor) för 4 citroner. Att kapten samtidigt tog kort på dramat, påstods var orsaken till detta dyra pris.

Idag söndag är vi hembjudna på lunch till den ensamstående kvinnan, som Alice var och hälsade på när hon donerade kläder till den lokala kyrkan. Mer om detta i nästa berättelse.

 

Vad härligt

Måndagen den 19 mars

I går var vi då hembjudna på lunch till diakonissan Ann-Mari. Hon bor väldigt spartanskt i ett lite hus som kanske inte är större än 20-30 kvadratmeter. På golvet låg det lösa omålade plywood skivor, och i taket var det dåliga plåtskivor. Men för övrigt städat och snyggt, så gott nu det gick att få. Däremot gästfrihet var otroligt hög. Ann-Mari hade dukat upp ett bord med många olika goda rätter, som vi åt med förtjusning. Förutom oss två hade hon bjudit in sin bror Alfred, sin väninna Sylvia, som är prästens syster, samt en manliga bekanten Mr Keryl Leon. Vilka trevliga människor som verkligen bjöd på sig själva. När vi var mätta och belåtna så blev bjudna på en satisingtur Mr Leon körde oss runt i sin bli och förvisade oss runt i omgivningen. Mr Leon som föresten är 77 år och har bott och jobbat som lärare i England i 42 år , har nu återvänt till sitt hemland och byggt sig ett fint hus i den fin bergsluttning med utsikt ner mot havet. Som sagt han körde oss runt i sin bli och vi fick först se den kåkstad där han var född. Men mitt i denna slum så låg den stora vackra kyrkan som vi fick se och som var otroligt tjusig. Därefter kom vi till stranden där alla ungdomar och barnfamiljer hade söndagsmys med bad och grillpartyn, samt förstås musik som spelades över allt. Sedan fortsatte vidare och nu förvisades den nybyggda och jättestora kricket stadion. Här skall det nästa helg gå en stor internationell kricket tävling. Sedan kom vi till ett vackert område där det var byggt med många vackra hus och trädgårdar. De flest som bodde här var sådana som en gång utvandrat får St. Lucia, och hade nu återvänt för att njuta av livets sista dagar.

Efter nästan en hel dag tillsammans med dessa underbara mäniskor återvände vi marinan och vi tog vår julle ut till Lady Glion, för att där försöka smälta vad vi sett och hört under dagen. En mycket intressant och trevlig dag som vi inte kommer att glömma i första taget.

Så till dagen. I dag fortsätter vi vår segling upp mot den Franska ön Martinique. Överfarten och seglingen helt underbar och var som den skall vara som när den är som bäst. Detta föranledde att jag skrev följande rader.

Vad härligt

Vad härligt det är när den sköna passadvinden

En smeker på styrbords kinden

Vad härligt det är när vågorna kluckar

Och Lady Glion så skönt hon guppar

Vad härligt det är att segla

När man ej seglen behöver reva

Vad härligt att få leva ett sådant liv

Det kunde man aldrig tidigare belief

Det är inte härligt att på en Fransk ö vara

Där man inget annat språk än Franska kan tala

Ann-Mari och Alfred, två glada och trevliga personer

In och ut i de olika länderna

Torsdag den 22 mars 2012

Sedan vi skrev senast har vi seglat en del etapper. Först i måndags anlände vi till den Franska ön Martinique och till ett ställe som heter Grande Anse D´Arlet. Ett mindre ställe med ett antal hus och matställen utmed sandstranden. Problemet som vi på Lady Glion har med dessa Franska öar är att kunna göra oss förstådd, eftersom vi inte kan något om Franska språket, och de flesta som lever här kan inget annat språk än Franska. Sen var det där med inklarering, som vi måste göra för varje gång vi kommer eller skall lämna ett nytt land. Vi hade läst att detta skulle var så enkelt här på Maringue, eftersom de till hör EU. Det har placerats ut speciella dator så att man själv kan fylla i alla papper, och på så vis klara av inklareringen. Nu var det bara frågan var hittar man stället där denna dator är placerad. Efter diverse detektiv arbete och inga franska kunskaper hittade kapten stället där datorn fanns. Den fanns inne på en mindre bar. När väl den hittades var det enkelt att fylla i alla uppgifter. Det stod faktiskt till och med på Engelska.

På tisdag fortsatt vi utmed kusten på Martinique till St. Pierre. Ett större samhälle där vi kunde göra en hel del inköp av basvaror, så som sodavatten, öl och vin mm. Sådant som inte finns eller är mycket dyrt på de andra öarna. Sen var det där med tullen igen. Vit måste ju klarera ut, efter som vi nästa dag lämnar landet. Kapten på uppdrag igen är att leta upp var den dator finns där utklareringen kan göras. När väl stället hittas så är stället stängt för dagen, torts att klockan är bara 3 på dagen, och stället är en turistbyrå. Servis? Vad göra? Vi beslutar att skita i byråkratin, och sticker i alla fall i tidigt morgon Bitte.

Så till gårdagen onsdag. Som sagt vi startade tidigt. Redan kl. halv sju så drar kapten upp ankaret och ger sig iväg. Kaptenskan hon beviljas att stanna kvar i sängen en stund till. Eftersom dagens etapp beräknas ta 6-7 timmar och det känns alltid skönt att komma fram tidigt på dagen så blir det denna tidiga avgång. Delvis hårda vindar mellan öarna Martinique och Dominica, vilket gör att vi får bra fart och vi är framme på Dominica och staden Roseau redan straks efter 12. Vi förtöjer vid en boj och äter lunch, och sover middag. I varje fall den som varit tidigt upp på morgonen. Dags för inklarering igen. Får reda på att tullkontoret ligger bortanför kryssningsterminalen. Med erfarenhet från gårdagen och tidig stängning så ger sig kapten i väg, i som han tror i tid. Kommer till tullkontoret halv 3. Tullaren inte där. Får reda på av en sur kvinnlig tjänsteman att de kommer åt klockan 3. Kapten återvänder kl. 3. Ingen tullare där. Tullaren kommer inte fören halv 4. Nu är det bara att sätta igång och fylla i den blankett som kapten har fått av tullaren. Men vad göra? Det första tullaren frågar efter är utklareingspapper från sista hamnen. Det var ju Martinique det, och något sådant papper har vi inte. Så det blir att köra med en lögn och säga och ge honom utklareringspapperna från St. Lucia. Allt går bra och vi får papperna och passen stämplade.

I dag torsdag fortsätter vi upp till norra delen av Dominica närmare bestämt till Prince Rupert Bay. Hör skall det finnas en hel del att se med bland annat fina naturreservat. Men innan vi ger oss iväg skall kapten ut på sin dagliga brödragg. Vi måste ju ha färskt bröd till frukost. Vilket idag inte var i de noblaste kvarteren, Men det är en annan historia.

Att köpa bröd, en upplevelse

Fredag den 23 mars 2012

Här skall jag försöka berätta det jag fick se och uppleva igår morse när jag var och köpte bröd. Det var mycket speciell och det kan vara svårt att göra det i ord. Egentligen skulle man ha haft en filkamera med ljud och blid för att rättvist, kunna beskriva atmosfären.

Vi tar det från början. Dagen innan hade vi ankrat utanför en liten by som ligger någon kilometer söder om skälva stadens centrum. Här så tog jag jullen på morgonen och åkte in till stranden och la till vid en brygga som tillhörde ett dykcenter. Här möttes jag av en man som visade sig vara ägare till dykcentrat. Jag frågade honom var mar man kunde tänkas sig att köpa bröd. Han var mycket trevlig, och sa att om jag gick upp på gatan och tog till höger och följde den i fem till tio minuter så skulle jag finna ett rött hus på väster sida där man sålde bröd. Sagt och gjort. Jag går upp till gatan, och här finner jag en smal gata som är hårt trafikerad av genomfarts trafik. Här är det inget rassta tempo. Utan man kör som om elden vore lös. Sen tutar man på alla man känner och på de som går på sidan om vägen.

 En beskrivning av den lokala fattiga byn. (Synd att jag inte hade kameran med mig.) De flesta husen var byggda i sten eller betong säkert för länge sedan. Det var envånings, tvåvånings hus Det var hus där man bara bodde på övervåningen Det var hus som hade ramlat ihop. Det stod hus på tvären och på längden. Sedan var det också en del mycket små trähus i glada färger. Ja en svensk stadsarkitekt skulle ha fått hjärtslag på direkten om han sett detta. Och som sagt mitt i allt detta gick den hårt trafikerade vägen med husen byggda ända ut i gatan. Här skulle jag försök ta mig fram. Mäniskorna man såg var, bland annat välklädda små svarta krulltottar på väg till skolan, folk som stod och väntade på någon buss, svarta rasta personer, troligt vis utan jobb, som stod någon stans där de fick plats och diskutera högljutt dagens ämne. Från någon mindre bar hör man de spelar rytmisk musik på hög volym, samtidigt som man hör en tupp längre bort som gal.

Jag knallar på och jag har fullt upp med att insupa atmosfären och se på alla husen och mäniskorna, samtidigt som jag måste se till att jag inte blir överkörd. Mitt i allt detta skall försöka hitta ett bageri. När jag kommer fram till en vägkorsning går jag fram till en person som står där och frågar honom var jag kan köpa bröd. Följ med här säger han, jag skall visa dig. Vi vänder och går tillbaka. Du måste komma över på denna sida av vägen, för här finns det en trottoar som du måste gå på, säger han. Mycket riktigt här finns det något som skall föreställa en trottoar. En smal liten avskiljning från vägen som endast är ca: 50 cm bred och består av grus, och ibland betong eller asfalt. Den här mannen han muttrar och säger till mig hela tiden medan vi går jag måste gå på trottoaren. Skälv går han mitt i vägen när det inte kommer några bilar. Jag får en uppfattning av att mannen är en produkt av att man inte har varit utanför byn när man bildat familj. När vi återvänt några hundra meter så pekar han åt mig och säger att där kan du köpa bröd. Mycket riktigt, i ett litet rött skjul som kanske inte är större än 10 kvadratmeter, och ligger uppe på en slänt, säljer man bröd. För 3 pengar (7:50 sek.) köper jag dagens behov av bröd. Som visar sig när vi äter frukost är mycket gott.

På den lilla stunden som jag vandrade i denna lokala by han jag uppleva mycket. Skulle jag vara rädd. Nej knappast mänskorna verkade snälla och trevliga. Skulle jag skratta. Nej men kanske ett litet leende. Skulle jag tycka synd om de som bodde där. Nej knappast, de verkade vara nöjda med livet. Jag är glad att jag gjorde denna korta vandring och fick uppleva denna annorlunda miljö.

När vi så hade ätit det goda brödet till frukost, så seglade vi vidare norrut, ut med den Dominikanska kusten till Portsmouth. Sträckan dit är inte så lång, och vid normala vindar så tar det endast 3-4 timmar. Nu var vindarna svaga och vi hade ju gott om tid så det blev segling hela vägen. Vindarna var ljumma och solen sken, så vi njöt i fulla drag trots den sakta framfarten. Med andra ord en härlig dag på havet.

Ja så här ser byn ut från havet

Indian River

Lördag den 24 mars 2012

Vi ligger nu i Prins Rupert Bay på nordöstra Dominica. Denna bukt som är en skyddad vik, och som är nästan 4 km lång. Mitt i denna bukt ligger staden Portsmouth. Här kommer vi att ligga någon dag för att göra en del utflykter på ön. Här upp på norra delen av ön så finns det ingen utbyggd turismen, utan de enda turisterna som finns är vi få seglare som kommer hit till Portsmouth. Det kan därför vara en upplevelse att se hur ett land ser ut och hur folk lever innan, MC. Donald kommer. På hela Dominica bor det endast 70 000 personer, och befolkningen är ständig minskande, på grund av brist på arbete. Däremot så är skolutbildningen hög, och här i Portsmouth har man flera universitet. Ja söder om stan så ligger det faktiskt ett stort universitetscentrum. Men att få några jobb här på ön för de välutbildad personer kan var svårt. Därför så flyttar många av dessa ungdomar utomlands efter genomförd utbildning.

Straks söder om staden finns det ett naturreservat med floden Indian River. På denna lilla flod gjorde vi igår en utflykt på guida tur. En fantastiks upplevelse. På denna flod är det förbjudit att använda båtmotorer, utan i stället får vi sitta i liten båt som rors för hand av guiden. När man färdas upp för denna flod från havet, kommer man rakt in i djupaste djungel, med ett otroligt rikt växtliv, och fågelliv. Vi ser olika sorters palmer och alla möjliga andra sorters träd som böjer sig ut över vattnet, så att det på vissa ställen nästan är svårt att komma fram. Vi ser fåglar. Vi ser blommar av alla möjliga olika slag. Ja vi får verkligen en känsla av att befinna oss i djungeln. Man väntar sig att det skall dyka upp krokodiler när som helst. Som väl är så finns det nu inga krokodiler eller andra farliga djur här på Dominica. Däremot så infinner sig en mycket rofylld stämning där vi glider fram längs floden.  Ja det var verkligen en upplevelse att få göra denna tur.

 

Indien River

Bil och vandringsutflykt i bergen

Söndag den 25 mars 2012

Idag gör vi nästa utflykt, som skall med bil ta oss runt olika delar av ön. Redan klockan 9 på morgonen, nästan innan bagaren har vaknat, så kommer de och hämtar oss med båt vid Lady Glion, och skjutsar oss i land, där vi får kliva in i en liten mindre buss. Förutom oss från Lady Glion, så är det ett par ifrån Canada, samt en ensam Tysk, som skall var med på resan. Trevliga personer som de flesta seglare alltid är, och vi får flera trevliga pratstunder under dagen. Under dagen får vi bland annat se regnskogar, Atlantkusten med vackra vyer, vattenfall som vi badar i och blir 10 år yngre (i varje fall vad de säger) samt indianreservat, med de nu enda levade orginalbefolkning i Västindien.

Vi ser palmer, palmer, palmer, blommor, blommor och åter blommor i dess storslagna stil. Vi bananplantager, vilda bananer växa, och åter bananplantager. Vi ser små byar över allt där befolkningen bor i sina små skjul. Men mitt i denna vackra natur står det bilvrak över allt och skrotar.

Apropå vatten fall så var färden för att komma dit mycket speciell. Först åkte vi med den lilla bussen på en liten skogsväg, där vägen blev mindre och mindre och brantare och brantare jul längre vi kom. Bilens underrede skrapade i gång på gång. Vi som åkte med tyckte synd om bilen, men han som körde sa att det var ”no problem” När det inte länger gick att åka med bilen blev det fotvandring för resten, ca 1 km. Problemet var bara det att stigen vi gick på, stupade rakt ner, och det var hela tiden risk för halka på den branta stigen. Hur skulle Alice klara det med sina dåliga ben och hjärta var min ständiga undran, och ängslan. Men hon klarade av det även om vi fick stanna och vila, några gånger. Nä vi äntligen kom fram till vattenfallet så kröp vi ner i det ljumma vatten och svalkade oss. Alice hon njöt verkligen av det svalkade vatten.

Sedan skulle vi vandra åter upp för det brant berget för att komma till bilen. Skulle Alice klara detta. Som väl var fans det en annan stig som inte var så brant men i gengälld lite längre. Svetten den rann i floder på Alice under vandringen. Men hon klarade det och vi kom åter till bilen. Kan det bero på att hon blev 10 år yngre av badet i vattenfallet?

Klockan 6 på kvällen var vi så åter på vår Lady Glion. Och Alice med hela famnen full med vackra orkidéer som hon hade fått guiden. En helt fantastiskt dag hade vi upplevt med många intryck och upplevelser. Men det var skönt att få sätta sig ner i sittbrunnen på Lady Glion och smälta dagens intryck, alltmedan solen gick ner i havet. Gissa om maten senare på kvällen smakade bra, även om den bara bestod av korv och mos.       

The Saintes

Tisdagen den 27 mars 2012

Nu ligger vi vid den Franska ö gruppen The Saintes. Det är en 7 st. mindre öar som ligger straks söder om Guadeloupe. Bourg des Saintes som den mindre staden heter och som ligger på den största ön är ett vacker lite ställe. Välordnat och rent och fint med vackra små hus. Stället påminner delvis om något turist samhälle på Svenska västkusten. Här finns det många små välordnade turister affärer som säljer allt vad en turist kan tänka sig vilja köpa. Här på denna ö har man inriktat sig på dagturismen. Många små snabbgående färjor kommer om dagen med turister som åker fram och tillbaka över dagen, från främst Guadeloupe. Sen kommer det vissa dagar i stora kryssningsfartyg. Som till exempel idag när det ligger två stora kryssningsfartyg på redden. Hur det kommer att se ut på den lilla affärsgatan som inte är mer än 150meter lång, det kan man bara föreställa sig. Vi vill i alla fall inte vara där och trängas.

I dag tänker vi vända på vår segling och inrikta fören åter mot söder. Det är nu endast en månad kvar tills vi skall lyfta upp Lady Glion på land, och flyga hem till det grönskande Dalarna. Så nu kommer vi att segla, i för oss lite mera kända vatten, eftersom vi redan varit på många av ställena. På sätt och vis så känns det skönt. Vårt slutliga mål kommer att bli Prickly Bay på Grenada. Att ta en månad på sig för att segla dit ner, som är en sträcka på ca 250 distansminuter kanske verkar, lång tid. Men vi vill ha gott om tid på oss. Vi har nu kommit in i ett tempo där vi inte stressar.

Annars så mår vi bra, förutom kapetenskan som har haft träningsverk i benen, efter den vandring vi gjorde för någon dag sedan. Det har jämrats en hel del för varje gång hon har gott upp och ner i trappen. Kapten han har svarat med att han aldrig tycker synd om den som har träningsverk. Varken någon annan eller sig själv. Att få träningsverk är helt självförvållat, genom tidigare dålig träning.   

Bourg des Saintes innan passagerare från två kryssningsfartyg kommit i land

Dominica och Martinique

Ja som sagt vi vände fören söderut och seglade ner mot Dominica. Så nu kommer Lady Glion att luta åt styrbord i stället för som tidigare babord, när vi seglar. Så kommer hon att göra ända tills vi kommer ner till Grenada i slutet av april. Anledningen att det blir så är att här blåser det alltid från öster.

Vårt första stopp på Dominica blev Prince Rupert Bay. Denna bukt som vi känner sedan tidigare. Vi låg ju här för mindre än en vecka sedan. Nä vi gick in bland alla båtarna som låg i bukten, för att leta efter ett bra ställe att ligga på, så såg vi en segelbåt med Svensk flagg. När vi senare på eftermiddagen hade badat, ätit, och sovit, tog vi vår julle och åkte över till den Svenska båten med namnet Panacea. Här träffade vi Bertil och Agnes Mattsson. Ett trevligt par som berättade om sina seglingsäventyr. Det visade sig att de hade varit ut i fem år och seglat jorden runt, och var nu på väg hem till Sverige. De hade lämnat Sverige och seglat till Västindien, vidare ut genom Panama kanalen till Stilla havet, Australien, runt Godahoppsudden, och sedan upp över Atlanten, och nu hade man för några dagar sedan kommit åter till Västindien. Bertil och Agnes var stolta för nu kunde de kalla sig för jordenruntseglare. Samtidigt som de tyckte att de var nästan hemma nu. De hade ju endast bara den lilla biten över Atlanten kvar innan de skulle vara hemma i Skåne. Här på deras båt vart vi sittande ända tills solen hade gott ner, och vi måste skynda åter till Lady Glion innan det skulle bli för mörkt att hitta henne i den mörka bukten.

Nästa dags segling blev ner till Roseau på södra Dominica. Även här hade vi varit tidigare. Här på detta ställe använde vi endast som övernattnings ställe. Vi var inte ens i land.

Nästa dag hade vi en längre etapp ner till St. Pierre på Martinique. Eftersom vi alltid tycker det är bra att komma fram på tidig eftermiddag till nästa hamn, så erbjöd sig kapten att sticka iväg tidigt på morgonen, och kaptenskan skulle få ligga kvar i sängen hur länge hon ville. Så blev det nu och kaptenskan hon bäddade upp med kuddar mot styrbords skottet, och här låg hon riktig skönt under några av de första seglingstimmarna. Även om inte kunde sova, för allt väsen och rullande.

Väl i St. Pierre blev det sköna bad, och sedan shopping. För nu är vi åter i Frankrike och här är utbuden lite bättre än på övriga öar. På kvällen åt vi en mycket originell middag för denna miljö. Det blev matjessill, (inhandlad på Hjultorget i Insjön för några månader sedan) gräddfil, färskpotatis och en liten skvätt OP. Men kaptenskan ”var är gräslöken”, blev kaptens kommentarer. Tänk han är då aldrig nöjd.

Kaptenskan styr för babords halsar

Ste. Anne och Marin

Vi fortsätter ner efter Martinique västkust och kommer så småningom ner till sydkusten och här finner vi Ste. Anne och Marin. Vi går först in till Marin, som är en av Västindien största seglingscentrum. Här inne i denna väl skyddade bukten ligger det säkert över tusen båtar i olika storlekar och utseenden. Båtarna ligger delvis i den stora marinan och sedan ligger det även båtar på svaj över allt i bukten. Vi tyckte det såg så rörigt ut och sedan såg vattnet inte så badvänligt ut, utan vi vände och gick och la oss i Ste. Anne i stället. Men trots detta så var det intressant att ha sett den omtalade Marin på Martinique, även om besöket vart mycket kort. Utanför Ste. Anne ankrade vi och här var det betydligt lungnare och här kunde vi på eftermiddagen bada i det sköna vattnet och koppla av.

Lördag.

 Nu längtar vi åter till St. Lucia, och klocka nio drar vi upp ankaret och riktar in Lady Glion mot Rodney Bay på St. Lucia. Men innan dess har kapten varit i land och köpt den goda Franska bagetter som vi avnjutit till frukost. Seglingen över sundet till St. Lucia blir en fin segling, även om det tid vis kom klagomål från kaptenska att det ibland lutade för mycket. Redan klockan 12 kunde vi lägga till vid samma kajplats, som vi låg vid för någon vecka sedan, när vi var här sist. Med andra ord, det hade varit en snapp överfärd. Så kaptenskan hade nog rätt. Om vi hade minskat på segelytan så hade det inte gott så fort, och då hade vi fått njutit av seglingen längre.

Nu ligger vi här i Rodney Bay Marina, och här tänker vi stanna några dagar och ta lite semester från segling, och koppla av med lite båtvård och sen kommer kaptenskan att köra tvättmaskin för fullt, nu när vi har tillgång till el, och vatten. Varför är det kaptenskan som alltid skall köra tvättmaskin? Kanske ni undrar. Svaret är enkelt. Kapten har inget körkort på denna apparat. Han skulle en gång på kurs för att lära sig hur man kör denna maskin. Men han blev aldrig godkänd på denna kurs, på grund av för dålig närvaro. Dessutom tyckte han att det inte var nödvändigt att kunna med denna apparat, efter som aldrig har några smutskläder. Han byter ju kalsonder bara två gånger om året.    (1 april)

 

 

Vi Lämnar Rodney Bay

Skärtorsdagen

Idag lämnar vi Rodney Bay, och seglar vidare söder ut. Vi kommer att under de första dagarna gå utmed St. Lucias västkust, för att sedan hoppa över till St. Vincent, och Grenadinerna.  Hur länge vi blir där, och vilka planer vi har, det vet vi inte. Det är det som är så skönt, vi tar dagen som den kommer.

Vi har nu varit här i Rodney Bay Marina ett antal dagar, och vi trivs ganska bra här i denna marina, och vi börjar bli bra bekant med folket runt här i marinan. Kanske lite väl bekant med vissa. Det ligger två andra Svenska båtar här, och igår kväll var vi och hälsade på Bengt o Solveig på båten Vagabond. Kaj Liljebladh från båten Amelit var också där. Det blev en trevlig liten stund, innan vi gick hem till vår kära Lady Glion, för att avnjuta kvällens middag. Vi bytte en hel del böcker båtarna emellan, så nu har vi nya böcker att läsa. För övrigt under de dagar vi har varit här har det varit båtvård och tvätt som gällt. Sedan har vi hunnit med en hel del avkoppling. Men nu kliar det i seglingstarmen. Så nu hissar vi de vita seglen mot den klar blåa himlen.😀

En undbar kväll på St. Vincent

Påskafton.

Vi lämnade Rodny Bay på torsdag förmiddag och seglade ner utmed St. Lucias västkust. Efter endast några timmar var vi så framme vid dagens mål, som var en bukt straks före de berömda Pitonerna. Här under eftermiddagen vart det sedvanlig lunch, bad, middagslur, och när kvällen kom bjöd kaptenskan på, som vanligt en god middag, som vi avnjöt medan solen gick ner i havet. När vi sitter där och äter och straks innan solens strålar når havsytan får vi se på avstånd en stor val som kommer upp till ytan ett antal gånger för att söka luft. Inte nog med det, mellan valen och oss får vi se en sköldpappa som simmar straks intill vår båt. Vilken härlig natur upplevelse.

Igår långfredag blev det tidig start, för dagens etapp beräknades ta en 7-8 timmar. Så redan klockan 7 hissade vi seglen och styrde ner mot St. Vincent. De första två timmarna var lite sega för vi fick 2-3 knops motström. Så trots att vi hade fin vind och seglade med 5 knops fart så gjorde vi i värkligheten inte mer än 2-3 knop. Men när vi väl kom loss från St. Lucia kusten och kom ut på öppet hav släppte motströmmen och vi fick en fin segling ner till St. Vincent. Väl framme vid St. Vincent fortsatte vi utmed kusten ner till ett ställe med namnet Cumberland. Här hade vi varit tidigare när vi var på väg norrut, i slutet av februari. Denna underbara bukt gillar vi. Detta ställe kan man värkligen kalla för Västindien. Här växer kokos palmerna och banan träden på de branta sluttningarna ända ner till havet. Längst ner vi havet finns det en liten sandstrand där lokalbefolkning har byggt små hus, eller skjul, mellan palmerna där man serverar mat och dryck. Här är verkligen rogivande och här ligger vi väl skyddad från väder och vind.

Här i denna vik sitter vi på vår Lady Glion och njuter på kvällen och ser när solen går ner i havet mellan två kraftiga målformationer. Allt medan solen sänker sig så bildas det en fantastisk färg skådespel med alla regnbågens färger, och de två målen förändras ständigt, från att se ut som en jätte stor fisk till en flygande fågel. När sedan solen har gott ner så blir himlen först ljusröd, sedan mörkröd, lila och slutligen svart.

Här ligger vi nu i denna lunga vik och Lady Glion gungar så sakteligt i de små dyningarna som rullar in från havet. Samtidigt som vi hör hur dessa dyningar rullar in mot stranden, och bildar ett härligt brus. När mörkret lägger sig så hör vi hur cikadorna börjar spela i träden och från något ställe spelas det Västindiska musikryttmer. Vilken underbar kväll med så fina natur och ljud upplevelser. Inte nog med det. Efter en stund sedan mörkret har lagt sig så kommer månen upp och lyser hel mellan palmbladen. Då kan vi säga som pigan och drängen sa när pigan satt och tjusade med drängen, på tunet, och pigan säger romantiskt till drägen ” Ser du månen min älskling” då svara den oromantiska drängen. ”Ä, det där är ju tunglet din tok fan

Hör ni vågornas sköna brus?

Kvar i Cumberland

Fortsättning på Påskafton

Här i denna fantastiska vik i Cumberland kände vi för att stanna ytterligare en dag. Vi har gott om tid innan vi skall vara ner på södra Grenada, så därför kan vi stanna och njuta på de ställen där vi tycker det är skönt att vara. Dagen fördrevs med bland annat bad i viken.

 Kapten han tog en promenad en kilometer upp efter ån som rinner ut här i viken, för att ta en titt på den kraftstation som ligger där.  Där fick Björn se en kraftstation som var omgärdad av stängsel. Så tyvärr gick det att se skälva generatorstation, men däremot gick det att se en överblick av anläggningsområdet, som såg ut att vara välordnat med fint med bland annat bostäder för de anställda. Fick reda på av en vakt att kraftstationen hade en installerad effekt på 3.6 MWh och att utefter ån fans det flera kraftstationer på olika nivåer. Den årliga produktinen låg på 20 000 MWh. Vattnet leddes i tuber mellan de olika kraftdammarna ner till kraftstationerna. Tuberna var byggda i tryckimpregnerat hårdträ, och är ett imponerade bygge.

Medan kapten var ute på upptäcksfärd, så var kapenskan hemma på Lady Glion och bakade och pyntade iför påsken. Hon är fantastisk kaptenskan. Ända sedan vi lämnade Insjön i höstas hade hon tänkt på detta tillfälle och tagit med sig påsk dekorationer, som hon nu placerade i en vas på bordet. Mitt i allt detta pyntande bakade hon bröd i den tryckande värmen som vi skall äta till påskmiddagen ikväll. Det var tur att hon hade nära till havet och kunde ta sig ett svalkande bad under tiden som degen jäste.

 

 

Genom denna tup rinner det många kubikmeter vatten, och inte en droppe läcker ut. Ett imponerande byggnasvärk.

Bequia- Canouan

Onsdag den 11 april 2012

Efter i Cumberland fortsatte vi ner till Bequia och Admiralty Bay. Här pågick en segelregatta så det var mycket båtar och lite rörigt i bukten. Vi hann i alla fall med ett uppfriskade bad på den härliga sandstranden, som vi besökt vid tidigare när vi varit här. Även om det nu för tillfälligt var mycket folk. Det hade nämligen under dagen kommit in flera färjor med påskfestande folk från St. Vincent. De flesta av dessa påskfirare var nu och fästade runt på stranden. Men efter kl. 4 när färjorna återvände till St. Vincent med alla dansande och festande personer vart det betydligt lungnare på stranden och i hamnen.

Nästa dag gick vi runt till synsidan av ön till Friendship Bay. Här ligger det Svenska Hotellet Bequia Beach Hotell. Förra gången vi var här, i slutet av januari, åt vi en förträfflig middag på denna vackra hotellanläggning, och nu tänkte vi återuppleva detta. Problemet med denna bukt är att det som oftast kommer in dyningar från Atlanten som rullar in mot stranden. Vilket gör att det kan vara lite svårt att komma i land med jullen utan att man blir blöt och översköld av vågorna i strandkanten. Vi gjorde ett försök på eftermiddagen när vi skulle åka i land och bada. Detta slutade med att kaptenskan fick ett hastigt dopp när hon blev urkastad ur jullen, medan kapten fick sitt första dopp i en vattenfylld julle, när en brottvåg kom och kastade jullen upp på land.😀

 Vis av detta så tog vi det säkra före det osäkra och åkte med jullen längre ner i bukten, där det finns en brygga att lägga till vid, när vi senar på kvällen skulle åka iland och äta på hotellet. När vi så hade ätit en god middag, (även om den var godare förra gången) satte vi på oss våra pannlampor och vandrade längs den kritvita stranden, allt medan vågorna kom in brusande och svalkade våra fötter. Till vår hjälp att lysa upp stranden hade vi en fullmåne som lyste så klar på himlen bland stjärnorna

Natten blev orolig. Vågorna och dyningarna tilltog under natten och Lady Glion rullade på bra duktigt fram på småtimmarna. Vilket medförde att nattsömnen kunde ha varit bättre.😠

Nästa dags mål blev ön Canouan och Charlestown Bay. En fyra timmar segling i fina ostliga vindar. Även om det under överfarten kom in ett par squalls (korta häftiga regnväder) vilket gjorde seglingen lite orolig under de korta tiderna som squallsen pågick. Kapten han satt i sittbrunnen för sig själv och njöt av segling och fin musik som han spelade på radion. Kaptenskan lång ner i båten och lyssnade och kopplade av med ljudbok. Var och en av oss njöt på sitt vis.

När vi så hade seglat ett par timmar så dunkade det till i skrovet på Lady Glion, och loggen slutade att fungera. Vad var detta? Men inget mer hände, förutom att loggen stod still. När vi sedan kom fram till Charleston Bay och vi startade motorn i sambaband med ankringen, så hörde vi ett vibrerande ljud från propelleraxel. När sedan kaptenskan skulle backa så skakade hela båten, och det gick inte att få stopp på båten. Vi lyckades tillslut i alla fall lägga till Lady Glion vid en förtöjningsboj. När sedan kapten satt på sig snorklings utrustning och dök ner under båten för att se vad som var felet upptäcke han att det satt ett 10 mm grovt rep med ett stort fiskefölte på. Det var väl insnärja i propeller och det gick inte att få loss så där enkelt. Så det blev att ta fram den riktiga dykutrustningen och en vass kniv och dyka ner och skära bort allt elände. Den skadeglädje man kan ha av detta, är att den fiskare som dumt nog, har lagt ut detta flöte mitt ute på havet, har med all säkerhet tappat bort sin hummertina.

 

Salt Whistle Bay

Torsdag den 12 april.

Grattis Maria på födelsedagen.

Vi tog en semesterdag och stannade en dag till på Canouan. Det blev som vanligt vila, bad och promenad på stranden. Det är märkligt, trots att vi inte hade något inplanerat för dagen och vi gjorde inget speciellt under dagen, så rann tiden iväg, och det stod inte på fören solen gick ner kvart över 6.

Idag seglade vi de 6 distans ner till Salt Whistle Bay. Här var vi tidigare i början av februari. Den känsla vi har för detta ställe är den samma som då. Ett vackert ställe med fin vit sandstrand, och kokospalmer som lutar sig ut mot havet och stranden, och en vik som är väl skyddad mot de ostliga vindarna. Klart fint vatten att bada i. Här kan man ligga i det klara vattnet och bada bra länge och bara njuta. Men och åter men. Det är alldeles för många andra som tycker det är ett fint ställe, och då särskilt alla charter katamaraner. De kommer likt en stor flock måsar och lägger sig i viken, och tränger sig på. Så här gäller det att vakta sin båt så att inte det kommer någon ovan charter båt och lägger sig för nära. Men kapenskan hon tycker det är trevligt här i viken. Sköna avkopplande bad på stranden, och sen finns det alltid något att titta på när de ovana båtförarana kommer in i viken och skall ankra, eller lägga till vid någon boj.

Fredag den 13 april

Idag blev det en tur ut till Tobago Cays. Här finner vi den för de som seglar i dessa vatten, det omtalade hästskorevet. Innanför detta rev ligger en liten grupp med små öar som är skyddade från Atlantvågorna genom detta rev. Vattnet är kristallklart mot den delvis vita sandbotten och man kan se båtens skugga på botten. Här är ett mycket fint snorklings ställe, för den som gillar det. När man snorklar kan man se sköldpaddor och ett otal olika sorters fiskar.

lördag den 14 april 2012

Idag fortsatte vi ner till Union Island och till den lilla staden Clifton. Här måste vi klarera ut från St. Vincent och Grenadinerna. Idag är det lördag och då är ordinarie tull och immigrations kontor stängt. Så det var bara att knalla bort till flygplatsen och där träffa två anti muntergökar till tjänstemän och klara av utklareringen. Nu var det inte så långt till flygplatsen. Endast 200 meter, så det gick bra, men ändock så tog prosiduren en hel timme.

Under segling hit idag så satt kapten i sittbrunnen och lyssnade på Peter Karlsson och hans bit Rasta Stugan. Då rann fantasin till och då blev texten så här istället.

 Insjö Rastaman vent to Varver Island in Siljan lake. Där Rastaman sin Reggywoman finner på Ulrika båt

Rastaman sin Reggywoman till Brenäs Bay han tar.

There Rastaman på knä faller, in Rastastugan and ask Reggywoman. Wod you marry me.

Sen Rastaman sin Reggywoman till St. Lucia tar.

Nu har Rastaman med sin Reggywoman till Reggyland seglat

Här de leva utan No problem, no cry. and Bee happy.

 

 

PSV

Söndag den 15 april

Idag blev det en trevlig dag med många upplevelser.

Vi startade dagen, efter att ha ätit frukost, med en rundtur på ön Union Island. Vi åkte med den lokala taxibilen, där vi i vanlig ordning fick sitta på flaket, på en King Cab. Union Island har inte någon regnskog utan är betydligt fattigare på växlighet än ändra öar. Men trots detta så fick uppleva en fantastisk natur och se många se värdigheter. För att inte tala om alla de färgglada hus som är målade i alla möjliga gälla färger. Husen är gula, blåa, gröna, lila och illröda, och de lyser så vackert i den starka solen. Sedan är det getter, små och stora, som betar över allt. Kan getterna vara en orsak att det inte växer så mycket på ön?

Efter denna timmes färd återvände vi till Lady Glion och nu släppte vi loss våra förtöjningar och styrde ner mot ön Petite St. Vincent (PSV), som ligger en timmes segling söder om Union Island. För att komma ner till PSV måste man segla genom ett korallrev. Här i en av de seglingsbara öppningarna fan vi en liten sandö som ligger alldeles för sig själv. Den del av ön som sticker upp ur havet, och som består av kritvit sand, är inte större än ca 50 * 20 meter och sticker upp ca 0,5 meter. Här styrde vi upp mot ön och släppte ner vårt ankare. Sedan blev det jollefärd in de sista hundra meterna in till den lilla ön. Här badade vi i det badkarsvarma vattnet som lyste mot oss i ljusturkåsa färgen, medan tårna kröp ner i den vita korallsanden. Här i detta fina badvatten ville inte kaptenskan gå upp utan hon satt i det grunda vattnet länge, länge och bra njöt. Hit till detta lilla paradis ö vill vi återvända någon gång, men då måste som nu vara svaga vindar.

Men det var ju till PSV vi skulle. Så vi drog upp ankaret och fortsatte ner till denna ö. Denna ö är inte i storlek så stor. Vad kan den vara? Ca 1 km lång och den är omgärdad av en sandstrand runt om. Ön är helt privat och här ligger en exklusiv hotellanläggning. Men det är tillåtligt att ankra utför denna resort. När vi ligger här under eftermiddagen och njuter av att se den fina stranden, så kommer det en liten båt ut och delar ut reklamblad till alla båtar som ligger här. I reklambladet står det, att efter som det börjar bli lågsäsong så är vi välkomna att besöka anläggningen. Det låter ju trevligt, så vi åker in. Vi kan väl i alla fall dricka en rum punsch, tänker vi. När vi kommer in hittar vi ytterligare ett reklamblad som gör reklam för olika aktiviteter och vad de kostar att bo där. Vi kommer snart underfund med att detta ställe är inget för oss fattiga Brenäsbor. Helpension kostar 10 000: - sek/natt och i detta pris ingår inte det du vill dricka. När vi sedan skall betal våra varsina rum punsch, så får vi ytterligare ett bevis att det är inget ställe för oss. Vi fick betal 450: - sek. Vad sägs om detta fashionabla pris. Men vi fick i alla fall sitta och njuta i fina fåtöljer vid den fina strandbaren, medans vi väldigt långsamt läppjade på våra dyra drinkar. Har vi betalt så dyrt skall de inte bli av med oss så lätt.    

 

Ser det inte ibjudande ut

Kaptenskan blir inte glad

Måndag den 16 april

Efter en skön natt, utan mygg för en gång skull, går vi ner utmed Carriacou östkust. Ut med denna kust, som ligger ut mot Atlanten, måste man hålla sig en bra bit ut från kusten. Det ligger nämligen ett rev hela vägen som sträcker sig nästan en sjömil ut. Man kan nog gå innan för detta rev, men vi tyckte det såg lite lurigt ut, så vi tog det säkra före det osäkra och gick utanför revet.

Vi gick ner till en liten ö med namnet Saline Island. Här kunde vi ligga väl skydda bakom ön och ett korallrev. Denna ö ligger lite vid sidan om seglings stråken, och de är få som vet om detta fina ställe. Så här låg vi alldeles för oss skälva och vi kunde snorkla och vandra på stranden precis som gud skapade oss. Under båten och på stranden kunde vi plocka några Conch snäckor, som var väldigt vackra. Men de här stora snäckorna är väldigt tunga, så vi var tvungna att begränsa oss med tanke på flygvikten hem att inte plocka allt för många.

När vi njutit färdigt på detta fina ställe, gick vi upp till Tyrelbay, för att ligga säkrare under natten. Tyrelbay är väl inte någon vacker bay, men den är väl skyddad för väder och vind.

Tisdag den 17 april

Upp med ankaret och i väg tidigt på morgonen, för nu seglar vi ner mot Grenada. Det blev en fin segling ner mot staden St. Georges på Grenada. Slör vindar från nordost. 5 -6 meter/sek. Med andra ord. En smörsegling. Kapten han satt i sittbrunnen och njöt av fin segling, och vacker musik som han spelade. Kaptenskan låg ner i akterkabinen och ömsom sov och ömsom lyssnade på en talbok. Var och en av oss njöt på sitt vis under denna sköna seglingsdag.

Men dagen slutade inte så bra. I varje fall inte för kapenskan.

När vi hade lagt till vid marina i St. Georges så gick kapten i väg till inklareringsmyndigheterna för att klara av denna prosidur. När den obligatoriska timmen gott, som det alltid tar att få detta utfört, vände han åter till Lady Glion. Han kliver ombord och går ner i båten. Men han finner ingen kaptenska. Han ropar och får ett svar inne från förpiken. Han öppnar dörren i dit och finner en mycket sur och arg kaptenska. Här jag nu varit inlåst en hel timme och inte kunnat komma ut.Dörrenhar gott i baklås, så här har suttit och väntat. Roligare kan man väl ha. Nu kapten får du fixa det där med dörren så att den inte kan gå i baklås. Kapten kan inget annat än att lova den mycket irriterande kaptenskan att laga dörren. Men så här efteråt tänker kapten. Om jag vetat att kaptenskan varit inlåst så har jag kunnat ha en riktigt roligt ikväll, och egentligen var det ganska skönt när hon var inlåst  

På förekommen anledning så blev kapten tvungen att bjuda på kaptenskan på marinans restaurang senare på kvällen. Denna middag vart i alla fall lyckad. Så nu har kapten 🙂🙂 av🙂🙂🙂🙂🙂 möjliga.

 

Den får väl duka tyckte kaptenskan

Arbetsdag i St. Geroge´s

Onsdag den 18 april

Idag blev det en arbetsdag. Vi stannade kvar en dag extra här i marinan Port Louis. När vi nu ligger vid kaj och vi har tillgång till vatten och el så tyckte vi att det var lika bra att uträtta en del saker. Kaptenskan hon körde tvättmaskin för fullt. Men vädret var inte riktigt på hennes sida. Varje gång tvätten som hängde på strecken, var nästan torr så kom det en liten regnskvätt och blötte ner tvätten igen.  Så Lady Glion såg ut som ett riktigt zigenarläger med kläder hängande över allt.

Kapten han passade på och utföra en del arbeten med båten. Bland annat så gjorde han en del uppe i masten på båten. Med kaptenskans hjälp som hissade upp honom i masten gjorde han del arbeten där uppe. Kaptenskan var dock ändock snäll som hissade ner honom, när han var klar. Med tanke vad som hände igår när kaptenskan vart inlåst, så fans det funderingar om hon likt Emil i Lönneberga skulle låta kapten sitta kvar där uppe i masten, resten av dagen.

Här i St. Geroge´s finns det en fin matvaruaffär, med bra utbud på varor. Så här passade vi på att göra en del inköp, av basvaror. Vi bunkrade nu förnödenheter så att vi hoppas att det skall räcka tills vi åker hem om någon vecka.

Dagens arbete avslutades med ett dopp i marinans pool, för att svalka oss, men vattnet var även här badkarsvarmt. Så det blev inte så mycket till svalka

Den här tuffingen stod före oss i kassan när vi skulle betala vad vi handlat

Södra Grenada


 

Söndag den 22 april 2012

Vi seglar nu runt på södra Grenada ibland de otaliga vikarna som finns här. Det är som en liten skärgård med många djupa vikar, och längst ut mot havet ligger det korallrev som skyddar mot Atlantvågorna. Vattnet är inte så där klarblått med sikt till 10 meters djup, som vi är vana vid. Utan här är det lite mindre sikt på djupet. Det blidas av allt sediment som följer med de olika åar och floder som rinner ut i vikarna. Sedimentet hindras sedan av korallreven att komma ut i havet. Men i gengälld blir vattnet varmare, ja det är nästan badkarsvarmt

Just nu ligger vi vid en marina med namnet Le Phare Bleu Marina. Marinan är en kombination av hotell och marina. En mycket vacker anläggning med välskött trädgård, pool och resturanger. Här ligger också det tidigare Svenska fyrskeppet Västra Banken.

Fyrskeppet Västra Banken byggdes på ett varv i Stockholm år 1900 och var i tjänst ända fram till 1970 Hon låg under tiden 1922 -1970 ,som namnet säger, vid Västra Banken straks utanför Gävle. Under åren 1970 till 2006 låg hon i Stockholmstrakten, och tjänstgjorde som bland annat husbåt och restaurang. År 2006 är hon till salu och köps av Le Phare Bleu Marina. Hon bokseras till Rostock i Tyskland där man bland annat behandlar henne under vattenlinjen. Efter 6 månader på varv lastar man henne på i stort fraktfartyg som tar henne till Grenada. Nu ligger hon här i marinan och är numera reception, restaurang och museum. Maskinrummet är intakt med en huvudmaskin: Bolinder tvåcylindrig råoljemotor (Tändkulemotor) på 175 hkr.  Installerad 1923. Dessutom finns alla hjälpmaskiner kvar. När kapten fick reda på detta om maskineran lyckades övertala en kille på marinan att låsa upp maskinrumsdörren så att han kunde få gå ner och titta. Vilken upplevelse att kunna få se alla dessa maskiner och att det var så väl bevarat. Det skulle ha varit härligt om man hade kunnat få höra ljudet från maskinen.

 Men vad hade kalastet kostat att få hit henne? Det kan inte varit billigt.

Lång väg hemmifrån

Vi latar oss

Måndag den 23 april 2012

Vi ligger fortfarande kvar vid Le Phare Bleu Marina. Vi tycker om detta ställe, och eftersom vi inte har någon brådska, så tyckte vi att vi kunde stanna minst en dag till. Vad vi däremot  har gjorde är att vi flyttade in till själva marinan och lagt oss vid kaj. Tidigare har vi legat på svaj, för ankare, utanför marinan. Vi är ju snåla också. Men nu tyckte vi att vi kunde kosta på oss de 250 kr om dagen det kostar att ligga i marinan.

Vi hade en riktig slapp och slö dag. Vi låg nästan hela dagen vi marinans pool och slappade och läste någon bok, i skuggan av bananträden. Till och med kapten kunde ligga still. Vad har det tagit åt honom? Har allt slappande under de senaste månaderna förstört honom? Men om någon vecka så är han åter i Insjön, och då blir det väl fart på honom igen.

En sån här marina tänkte jag bygga i Brenäs, med pool och palmer. Det är bara frågan, om det fins någe kundunderlag, och väder??

Snart dags för avrustning

Tisdag den 24 april 2012

Nu börjar det snart bli slut med denna säsongs segling. En säsong som har varit helt fantastisk, med många fina upplevelser och små stunder av äventyr.  Vi närmar oss datumet för hemflygning till Sverige.  I morgon gör vi den sista lilla seglingstrippen över till Prickly Bay. Det är namnet på den vik där vi skall lägga upp vår kära Lady Glion. Denna lilla tripp kommer inte att ta mer är ca: 1 timme, och det kommer att kännas lite i skälen att inte få längre få känna Lady Glion underbara rörelser. Men å andra sidan finns det en liten tendens till hemlängtan. Det skall bli skönt att få komma hem till Brenäs och få träffa nära och kära. Vädret hemma behöver vi inte oroa oss för, för vi kommer att ta med oss en stor resväska full med Karibien väder

Men innan vi flyger hem och innan vi lyfter upp Lady Glion på land vid Spice Island Marina, är det mycket vi måste göra för att Lady Glion skall må bra medan hon ligger på land. Vi måste se till att hon skall kunna ligga där på land och klara en eventuell orkan utan ta någon skada. Det andra vi måste se till är att det inte bildas mögel någon stans inne i båten. Sedan är det de traditionella avrustningspunkterna som skall göras. För att veta vad vi skall göra och att inte något blir avglömt så har vi gjort en avrustningslista. Ni behöver inte läsa den men vi bifogar den längst ner på sidan.

När hela denna lista är avklarad och Lady Glion ligger i tryggt förvar flyger vi hem, och om allt går som beräknat med flyg och tåg, så kommer vi till Insjön station måndagen den 7 maj kl. 20:41. Då öppnar vi väskan med sommar värmen. Ja det skall trots allt bli skönt att få komma hem

Detta skall inte vara det sista vi skriver. Vi skall försöka hinna med och skriva några flera inlägg, och kanske en liten resumé, om inspiration faller in.

Avrustningslista Lady Glion

Motor

Byte olja

Byt oljefilter

Töm sjövatten sidan, köra med rostskeddsmedel

Tvätta motor försiktigt med färskvatten medans den är varm

smörj in batteripoler

Byt impeller

Tappa ur vatten i bränslefilter

Byt bränslefilter

Fetta in kopplingar på reglage

Tillslut alla luftintag och avgasrör

Torka ur under motorn

Kranar

Gasol kran

Inloppskran WC

Utloppskran WC

Utloppskran Dusch

Utloppskran Vask

utloppskran kök vask

Botten kran motor

Ta ur ekolodet och logg

Stäng av strömkranar

Om möjlig pumpa in olja i alla kranar

Däck

Spola av allt på hela båten

Smörj in allt rostfritt med autosol

Se till att fendrar är rena

Sätt på alla överdrag

sätt på alla mössor

Olja lacka teaken

Täck in sittbrunnen med pressning

Plugga igen alla hål på skrovet

Segel

Skölj av dem med färskvatten

torka seglen

ta av seglen och vik ihop dem

Ta in alla tampar som går

sätt på skydd för fåglar

Ta ur alla fall i masten ?

Ta av bommen

Byt radar

Övrigt

Tvätta alla tampar och torka dem

Töm båda färskvattentankarna och skölj med vatten utblandat med ättika

tvätta jullen och torka den

Töm jullen på luft och vik ihop den

Ta in utombordsmotorn Töm ur tanken

Ta in alla dynor mm

Städa och torka stuvutrymmen i sittbrunnen BB+SB

Städa och torka stuvutrymmen i sittbrunnen aktern

Ankar box

Ta av sprajhood

Ta av biminitopp

Invändigt

Lägg alla dynor luftigt

Töm alla matvaror som kan angripas av mögel

Spola ren septiktank

Tvätta

Gå igenom alla stuvutrymmen så att inget blir förstört

Torka ur kölsvinet

Töm och städa under förpiken

Töm och städa under SB kojen

Töm och städa under BB kojen

Töm och städa under durkar i salong

Töm och städa under durkar i förpiken

Töm och städa under durkar i akter

Töm och städa bakom dynor i salong

Töm och städa i hundkojan

Töm och städa WC

Töm och städa skåp i pentryt

Töm och städa skåp i salongen

Töm och städa garderober i förpiken

Töm och städa garderober i aktern

Töm och städa skåp i salongen

Töm och städa skåp i akterkabin

Töm och städa skåp i navbord

städa och smörj in verktyg i verkstad

Töm ur tvättmaskin

Packa väskor

 

Vackra blommor. Eller?

Kaos och elände

Fredag den 27 april 2012

Då är det avrustning av Lady Glion som gäller. Vi började igår med att städa ur invändigt. Alla skåp och alla stuvutrymmen skall tömmas och tvättas och torkas med disinfiktionsmedel. Men vilken röra det blev, det ligger prylar, kläder, segel, marvaror, mm överallt. Ja det är svårt att ta sig fram, för allt som är framplockat. Kaptenskan hon började med att städa ur alla skåp i pentryt, och kapten rev upp allt som låg i stuvutrymmena i förpiken. Var gör man av alla prylar, när allt skall fram? Jo bland annat i en stor hög i salongen, och det som inte får plats där åker ut i sittbrunnen. Inte nog med det. Samtidigt så kör kaptenskan tvättmaskin för fullt, och allt som har varit i tvättmaskin skall torkas.

Mitt i denna stora röra så finner kapten en liten pöl under motorn med gul vätska. Vätskan torkas upp, men efter en stund så är det gul vätska där igen. Det är diesel konstaterar vi. Men var kommer den ifrån? Efter diverse detektivarbete, och ännu mera prylar som rivs fram i de aktre delarna av båten, så finner kapten ett litet hål på en reservduk med diesel. När han lyfter på duken så blir hålet ännu större. PANIK HJÄLP. Innan vi lyckas tömma duken har det säkert runnit ur en fyr, fem liter diesel, och som har hamnat över allt inne i båten och på däck. Nu är kaosen total. Den som någon gång har varit med och spillt ut diesel och sedan försökt att tvätta bort det vet vilket elände det är. Det är bara stora mängder med vatten och stora mängder med tvättmedel som gäller. Nu är röran ännu större. Nu är även allt upprivit i aktersalongen, där vi förhoppningsvis skall kunna sova till natten, och i sittbrunnen är det fullt med båtprylar, och flera reservdukar, som tidigare förvarats i de aktre stuvutrymmena.

Hur gick det då? Kunde vi sova i akterkabinen? Ja vi lyckades tillslut röja upp så pass att vi kunde få ner våra huvuden mot kuddarna. Men nu kom nästa problem. Mygg mygg och som inte hörs, men som kliar fruktansvärt. Normalt kan man sova utan att ha något överlakan på sig när det är så här varmt, som vi har. Men nu var man tvungen att i försvar sig mot myggen och dra på sig lakanet ända upp över huvudet. Vad händer då? Jo då blir det efter ett tag ännu varmare.

Vi har det inte lätt. Eller tycker ni att vi har det lätt, och att vi ibland kan få lida lite.

 

Hur skall man hitta något i denna röra

Uppe på land

Torsdagen den 3 maj 2012

 

Då ligger vår kära Lady Glion på land. I går så lyftes hon upp ur sitt rätta element, och nu ligger hon väl förankrad i en stålvagga med orkansurrning ner i marken. Allt för att hon skall kunna motstå en eventull orkan om det nu skulle komma en sådan medan vi är hemma i Sverige.

Nu har vi klarat av de flesta av de punkter vi hade på vår långa åtgärdslista. Så nu återstår bara de saker att göra som vi måste ligga på land för att klara av, och det skall vi mycket väl, hinna klara av under de dagar som är kvar innan vi flyger hem. Men det var tur att vi började åtgärdslistan i så god tid, för det har varit en ansträngade tid att jobba nere i båten i den tryckande värmen. Det är många liter vi har svettas ut under de dagar vi jobbat. Vi har säkert druckit 2-3 liter vatten var och en av oss under dessa dagar. Trotts att vi druckit så mycket så har vi inte behövt varit på toaletten under hela dagen.

Nu återstår det bara packning av våra väskor, och sedan en dryg resa hem Insjön innan vi kan kliva av tåget tjugo i nio på måndag kväll på Insjöns station. Då tror jag vi är ganska så nöjda och lite trötta. Skönt skall det i alla fall bli att få komma hem, trotts att vi har haft en sådan underbar tid under det senaste halvåret. Så mycket vi har upplevt, och så många fina stunder vi har haft, så blir man trotts allt även mätt på detta. Borta bra men hemma bäst.

Nu får vi se hur länge kan vara hemma innan vi börjar längta tillbaka. Vi kommer i varje fall att vara hemma minst till slutet av oktober, början av november, när orkansäsongen är över innan vi åter ser vår kära Lady Glion.

   

 

Din rubrik

Arne Bohlin 09.05.2012 20:30

kul att ha följt er resa sedan ni låg i Mogan på Gran Canaria.Som jag skrev i början var vi på sem där och såg båten från Insjön.Tänkte det var Claes Olsson !!!

Svea 29.04.2012 20:16

Hej.
Läser att det är dags för hemresa. Ni verkar ha haft en fantastisk tid. Sköt om er. (Hur fixar man att dörren går i baklås? Kaptener emellan)
Kramar Svea

Stina 25.04.2012 18:03

Hej,
Ni är så välkomna hem till Sverige. Ska bli skönt med lite värme här oxå.
Den där listan fixar ni väl på en eftermmiddag =)
Kram

AC 23.04.2012 10:32

Hej från Lostigen, där planeras nu för utresa 2 maj, vi håller kontakt,mvia nät och ser fram mot ett möte vi kommer hem Midsommarveckan AC & Svenne

Roland o Kerstin 12.04.2012 20:53

Påsken underbar i Säfsen. Bästa pisterna på hela vintern. Bara sol men kallt på nätterna. Nu är det vår, imorgon hämtar vi hem husvagnen. Vi ses snart. Ha de!

Mats Marit Vendela Viktor 12.04.2012 08:23

Hej hej! vi har firat påsk i ett snöfattigt kringelfjorden . Men än finns det hopp kvar det finns mycket snö kvar norr om Åre
Ha det bra

Anders & Kristina Hollsten 09.04.2012 23:56

Hej ! Det där verkar häärligt, med bad fralla & vin cocos med färska bananer.
Hemma här i Åhl är det minsann Långkallsingar i tvättmaskinen ett tag till

Stina 09.04.2012 19:44

Hej Här kommer en sen Påskhälsning. Vi har vart i Järepn(Åre) hela påsken. Allt är toppen med oss alla. Kram från Stina & Kent och bebisarna i magen =)

AC 08.04.2012 21:31

Gladaste Påsken på er båda! vi firar och njuter i Lappland, skoter, SOL, lax, sik och ägg, skaren bär oss övr allt, kram o puss i påsk AC & Svenne

Svea Linnea 01.04.2012 23:44

Kan meddela att Kanada-resenärerna har anlänt och herr och fru Trana har landat här i viken.Nu kan man nog säga att våren har kommit. Ha de. Svea Linnea

Åke Ollars 25.03.2012 16:40

Hoppsan, det tog slut på bokstäverna. Var rädd om Er!!

Åke Ollars 25.03.2012 16:38

Idag har vi det varmt och skönt även i Leksand ca 14 - 15 grader, med andra ord riktigt vårväder. Men det bästa på dagen är att läsa på Er hemsida. Ha det bra.

AC 24.03.2012 10:42

Våren här! Penséer o Påskliljor i krukor, solen+24 Svenne har MC-testat, min på Motivlack, kommer att uppvisas,Fest Ellinor nominerad, A-jaur 1/4, Preveza 2/5

tore 24.03.2012 09:41

Nu har våren kommit till Insjön och Brenäs snön är borta och snart kommer ni hem för bort bra men hemma bäst vi hörs tore o majlis

Rolf & Diana 17.03.2012 17:34

Grattis i efterskott! Stor Kram!

AC 17.03.2012 12:33

Bästa Seglarsyster! Förlåt att jag/vi har missat Din STORA DAG! MEn även solen har fläckar, men det blir ju Midsommar?? Och då Du!! Jättekram från AC o Svenne

Stina 13.03.2012 18:42

Grattis grattis Faster Alice. Hoppas du får en toppendag
Kram Stina och Kent

Olle 13.03.2012 10:43

Ja må HON leva Grattis Alice
Olle Iris

AC 12.03.2012 21:59

Jag önskar Er båda "luxiös" Bakom varje framgångsrik man finns en fantastisk och drivande Quinna, Jag är nyfiken, men förstår Alice, Hon är en fixare! NJUT!

tore 22.02.2012 16:18

Njut av livet vi har i alla fall +2 och moln och det skall hålla i sig,vi väntar på våren det var ett fina kort vi såg på björn o alice vi höres tore o majlis

Mats 20.02.2012 12:02

Jag som trodde ni hade tokröstat på björn...

Åke 19.02.2012 15:15

Trevligt att läsa om Era besök på olika ställen, man blir påmind om hur det var.
När det gäller Leksand och melodifestival kan börja fundera på musiksmaken.

Owe o Greta 16.02.2012 08:56

Trevligt att följa med er till kända platser

Pia o Stefan 14.02.2012 16:22

Ett sent men stort GRATTIS från Shaddock

AC 14.02.2012 15:34

Hälsning från L-a vi har antagligen redan åkt när ni är hemma i Brenäs, men vi höres. AC

AC 09.02.2012 23:25

Livsnjutare! Bra båten tvättad i sötvatten! åter på Lostigen, allt väl. Planerar Turkiet i maj, kan Kapten höra av sig vi epost, ö Skepissan Svelott, kram Alice

Stina 06.02.2012 22:28

Grattis grattis. Hoppas du har en toppen dag. Till helgen ska vi med K & R till Säfsen Hälsa Faster
Kram Stina och Kent

Rolf & Diana 06.02.2012 22:11

Grattis på födelsedagen!!! Skaffa er en pansarbåt

Åke Ollars 06.02.2012 21:24

GRATTIS på födelsedagen!! Tidsskillnad Ok om man räknar på samma datum.
Åke ochLaila

AC 06.02.2012 21:24

GRATTIS "MR LIVSNJUTARE" en skön dag, alla födelsedagstillbehör för en praktiskt lagd man! Som gillar uppvaktning av Damer inte minst Kaptenskan AC o Svenne :-

SLK 06.02.2012 13:07

Grattis på födelsedagen och dela en skumpa med Alice

Mats med familj 06.02.2012 08:06

Grattis på födelsedagen.. Vi har kommit hem från ett kallt kringelfjorden -37 C.
Det är t.o.m lite för kallt för mig....

Olle 06.02.2012 06:55

Grattis Björn på födelsedagen, ni har det lika varmt som vi har haft det kallt,
sköt om er . Iris o Olle

AC 05.02.2012 12:46

Hej Livsnjutare! Ni har det verkligt gott, skönt och "latigt" NJUT så mkt ni kan (mer än ni gör) se FB o min sida så ser ni hur vi njuter. Kul att läsa-mera!!

Mayflower II. Owe o Greta 05.02.2012 12:09

Härligt att ni njuter av seglingslivet. Synd hotellet i Friendship bay inte klarade krisen. Hoppas på en fortsättning för dem. Vi har varit där flera ggr sen 98

Roland och Kerstin 02.02.2012 17:40

Var är ni? Canoun finns inte på Googles kartor och inte har ni spotten på heller! Vi har härligt gråkallt väder med lite snö så man vill inte gå ut. Avundsjuka?

Åke 08.02.2012 11:40

Om ni söker på Canouan, Google Earth

Roland och Kerstin 02.02.2012 17:29

Om jag tagit med en decimal till hade det blivit fullkommligt, men som ingenjör räknar jag bara med två siffror, fler brukar inte betyda något. Ha det bra!

Anne-Charlotte 31.01.2012 17:00

Kram igen på er Livsnjutare! Så härligt, vi som gillar Hummer och sandstränder, föresen, vi har inget mot palmer heller, men nu väntar Jokkmokks markand! Ha det

tore 31.01.2012 15:34

Vi läser hur skönt ni har det det har vi också -8 solen lyser över Åsberget o sänder även en stråle mot Brenäs det är lika fint som i Karibien vi hörs tore

AC 28.01.2012 15:43

Kram igen på er "Livsnjutare" Vi njuter också med annan temp, - 5-8 och härlig vit underbart skön välskottad gård, (SW traktor) sen ser vi ut över vita vidder.

Åke 25.01.2012 22:05

Hej, jag tror att ni lämnade Bridgetown den 13/1 då gick solen ned Kl. 17.49,
och den 21/1 gick solen ner i "bäckvik" 18.00. Ca: 11 minuter senare

Maria 25.01.2012 21:46

Vad får jag för pris om jag vinner tävlingen ??

mats 25.01.2012 16:19

den 21 jan gick solen ner i bridgetown 17.54 och där ni är nu 18.00
alltså ca 6 min

Roland och Kerstin 25.01.2012 08:31

Jag är ingen navigatör men tror att det kan vara 6,5 min senare. Ha det bra.

Stina 23.01.2012 18:19

Hej
Här kommer en hälsning från Vås. Det är så kul att följa er på bloggen. Här i Vås har fått lite snö och det är några minusgrader, så njut av ert väder KRAM

Anne-Charlotte 23.01.2012 15:50

Bästa Vänner! Hur mysigt får man ha det? Ja så mysigt som man fixar till det inte sant, Tack så mycket för post som ni skickat, det är himla kul att höra Er.

Pia 17.01.2012 19:51

Hallå där ! Vi är i St Anne på Martinique och kommer att vara kvar här några veckor. Hoppas ni tar vägen förbi så vi kan ses. Solvarma kramar från Pia o Stefan

Marit 09.01.2012 02:36

Skönt att höra att ni kan "klanta" er utan mig med jollen också! Kram på er, från oss på San Diegos flygplats, på väg hem!

Roland o Kerstin 06.01.2012 18:36

Säfsen, Nyår -10 C, lite snö men sen MYCKET tung blötsnö! Torsdag fina frusna backar men få. Natt med strålande månsken, -7, JWM hockey guld!!!

Maria 06.01.2012 17:30

Hej , vi njuter av snö och vinter här uppe i Kringelfjorden. Vi hörs !

Mats Marit Viktor Vendela 04.01.2012 03:45

Ja ni verkar ha det bra. Hälsningar från Del mar????(ligger strand norr om San Diego) alla hälsar

| Svar

Senaste kommentarer

26.05 | 13:46

HELLO TILL DIN ATTENTION

Du som vill låna pengar, vet inte hur jag ska uttrycka min glädje för att jag själv är redo, jag kom över en fransk affärsman. Han gav ett lån på 550.000. Så jag bestämde mig för att dela tillfället med dig som inte gynnar banker

26.05 | 13:39

HELLO TILL DIN ATTENTION

Du som vill låna pengar, vet inte hur jag ska uttrycka min glädje för att jag själv är redo, jag kom över en fransk affärsman. Han gav ett lån på 550.000. Så jag bestämde mig för att dela tillfället med dig som inte gynnar banker

26.05 | 13:19

HELLO TILL DIN ATTENTION

Du som vill låna pengar, vet inte hur jag ska uttrycka min glädje för att jag själv är redo, jag kom över en fransk affärsman. Han gav ett lån på 550.000. Så jag bestämde mig för att dela tillfället med dig som inte gynnar banker

15.02 | 11:53

Hei Pia ich PeGe
Venligst skriv til Grace lhh@danpilot.dk