Framsida

Ja då är det snart dags att njuta av sommarvärme. Om två veckor, närmare bestämt den 13 okt, flyger vi över till Karibien och hälsar på vår Lady Glion. Det blir lite spännande att få träffa henne, och ser hur hon har mått under den tid vi varit hemma i Sverige. Hoppas att hon har haft det bra och att hon inte tagit skada, varken utvändigt eller invändigt.

Vad har vi då gjort denna sommar när vi varit hemma? Ja det är mycket vi har hunnit med. Bland annat så hade vi inbjudit till en sommarfest på Sjövik Det var alla våra seglar vänner som vi känner sedan vi seglat i Medlehavet och i Karibien, och för tillfället var hemma i Sverige. Förutom att vi var på Sjövik och mycket hade trevligt, så var vi på ett studiebesök på sågen. Sedan gjorde vi också en tur med ångbåten Siljan upp för Dalälven och ut på en spegelblank Siljan, där vi åt en lunch i det vackra sommar vädret. Det blev en mycket trevlig helg som vi kommer att minnas länge

Som vanligt när vi skall flyga så är det alltid ett bekymmer med att få med sig alla prylar och packning som vi vill ha med oss. Så är det även denna gång. Redan nu två veckor innan vi skall flyga ser vi att det är många prylar som vi samlat på oss och som vi skall packa ner i väskorna

Vart och var skall vi segla denna säsong, kanske ni undrar? Ja det gör vi också. Vi har ännu inte riktigt bestämt oss vart och hur vi skall segla. Men vi har väl en del lösa funderingar och tankar i våra hjärnor, men inget är ännu bestämt. Däremot vet vi att vi värkligen skall njuta av livet med sol och värme och fin segling. Vi fångar dagen och tar den som den kommer

Hur länge blir vi då borta? Vi får väl se, men det vet vi i alla fall är att när björkarna börjar slå ut och vitsipporna börjar blomma i hagarna då skall vi vara hemma

Följ nästa spännande avsnitt som utkommer i mitten av oktober

Här kommer flyktningarna från Brenäs

Så har vi då kommit fram till Grenada. Resan hit gick mycket bra, trots allt bagage som vi släpade på. Vi hade ordat med flygbolaget så vi fick ha extra mycket bagage. 6 stora väskor släpade vi på både, på Arlanda och på de olika flygplatserna i London. Men det gick trots allt bra. Fast det var många som tittade på oss med undrande blickar när vi kom farandes med två fullastade bagagevagnar. Ett tag så kände vi oss som flyktingar från något Arabland som var ute och letade efter Emigrationsverket, eller var det soscialförvaltningen vi skulle till. Men när vi skulle igenom tullen här på Grenada vart det stopp. Här tyckte de att vi hade för mycket bagage, och vart tvungna att öppna alla väskor, och tullaren rev och slet och letade i alla väskor, bland kläder, böcker, båtprylar och Kalles kaviar Det slutade med att vi fick betala 50 kr för något som jag inte riktigt vet varför.

Efter detta så var det skönt att få komma till det lilla hotellet, (Cool Running) som ligger mitt emot marinan. Vår taxichaufför med fru tog emot oss på flygplatsen. Det blev ett kärt återseende.

 Kapten han kunde inte lungan ner sig, utan det stod inte på fören han lomade över till marinan för att se hur Lady Glion mådde och hur hon hade haft det under vår bortovaro. Efter en kort inspektion såg det ut som om allt var O. K med henen

Kl. 0900 idag måndag blir Kaptenskan hämtad av taxichauffören för storhandla mat

There are no Tropical cyclones at this time in Caribbean, skriver man för närvarande på vädersidorna. Det låter bra. Kan det vara så att orkansäsongen är över för i år. Man kan ju alltid hoppas.  Men det är varmt. Nu när Lady Glion ligger på land och vi jobbar med henne så är det många liter svett som rinner av en under dagarna, och de få kläder vi har på oss är helt genomblöta. Snart måste vi starta länspumpen för att pumpa ur all svett som runnit ner i kölsvinet Det är tur att vi varit förståndig och hyrt ett rum på ett mindre hotell i närheten av marinan. Där finns det A.C. på rummet, och det svalt och skönt, och vi kan sova skönt på nätterna.

Apropå svett så hade jag besök på båten av en lokal mekaniker, som jag vill ha lite hjälp av. Vi var nere i båten och kröp i värmen och svetten rann av oss båda. När vi klar med jobben och kom upp ur båten, så sa jag att det var som att vara i en bastu. Han tittade på mig med en undrande blick. Sauna Sauna vad är det sa han? Så jag försöket förklara för honom vad en bastu var för något. Att det var ett lite mörkt rum där det var väldigt varmt och där man gick in i för att svettades. Han tittade ännu mer konstigt på mig och sa. Vad skall det vara bra för? Konstigt folk de där som bor uppe på norra halvklotet

Efter att varit hemma i det solfattiga Sverige i sommar, så är vi nu vi vita på kroppen så det lyser om oss på långt håll. Vi känner oss som turistande Engelsmän med deras vit-lila hud. Men det skall väl bli bättre snart med färgpiggmenten.

På måndag om allt går som vi har tänkt oss och vi blir klara med båten, så är det meningen att vi skall lyfta Lady Gliom i havet. Det skall bli skönt, för då blir säkert svalare. Båtar skall inte ligga på land, det skall ligga i vattnet, för det trivs bättre där

Jag brukar sällan klaga över värmen, men nu när det är temperaturer som visas på bilden så blir det tungt att jobba med båten. Man svettas enormt under dagarna och man försöker kompensera detta genom att dricka mycket vatten. Men när man har druckit 3-4 liter vatten under en dag så blir man väldigt skvalpig i magen och lite illamående. Men ölen smakar väldigt gott på kvällen, och inte behöver man springa och kissa under dagen

Tidigare har man tyckt att den lokala befolkning jobbar slött och sakta, men nu förstår jag varför. Det går inte att köra fullt i Björntempo i denna värme. Till och med Björn Sigurd har blivit tvungen att dra ner på tempot.

Det blir ingen sjösättning i dag måndag utan den är framflyttad till imorgon tisdag. Vi blir helt enkelt inte klara med rustning av båten innan dess. Vi får väl skylla på värmen. Men nu ser vi i alla fall slutet på rustnings listan och vi har läget under kontroll. Det skall bli jätte skönt att få vatten runt Lady Glion, och därmed lite svalare.

En som det är ännu mer synd om är stackars Alice. Hon har drabbats av en kraftig influensa, med dithörande feber och hosta. Detta har inneburit att hon under denna vecka legat mest hemma på hotellrummet i sängen. Nu får vi hoppas att hon blir lite bättre tills vi skall sjösätta.

Det har gått åt massor av näsdukar, halstabletter och vatten. Städerskan har bytt sängkläder och gett mig extra handdukar. AC i lägenheten har varit räddningen. När det blivit mörkt på kvällen, vilket det blir mycket tidigt här nere, har vi gått till marina restaurangen. Jag, Kaptenskan på vingliga ben, och med hudfärg som en blek engelska. Björn brunbränd efter en veckas so , vilka kontraster .Min hårt arbetande Kapten måste ju ha mat efter en lång och jobbig arbetsdag. Jag energi för att komma på benen igen. Har varit till båten och hämtat starkare medicin, så nu ser jag fram mot bättre dagar och framför allt att få komma ut på havet.

Det var en veklig befrielse att se när Lady Glion kom i sitt rätta element, nämligen havet. Båtar skall inte ligga på land de skall ligga i vattnet. Visserligen tog det tid med skälva sjösättning. Normalt brukar det vara en prosidur som tar ca: en timme, men nu hade man på marinan packat ihop båtarna som låg på land så tätt att det var verkligen trångt och besvärligt att få fram vår kära Lady Glion. Vilket i sin tur ledde till att man skrapade i långsidan på vår båt med en grannbåt, så att det blev en stor repa på Lady Glion. Vi skulle ha varit i sjön klockan 3 men nu blev klockan 5 innan Lady Glion flöt i sitt rätta element. Vi gick ut i viken och lade oss för ankare och fick känna den härliga rörelsen när båten gungade så lätt i vågorna, samt känna hur vindarna fläktade så skönt och friskt Temperaturen blev betydligt behagligare

Dagen därpå blev tvungna att gå in till marinan igen för att få skadan på båten reparerad. En prosidur som tog nästan hela dagen

Så äntligen under torsdagen kunde vi lämna Prickly Bay och segla runt södra udden på Grenada och gå upp till St Georges: Här ligger vi i Port Louis marina och försöker få lite ordning och städning på båten. Här i marinan är vi inte den enda Svenska båten utan vi är tillsammans 4 Svenska båtar. Så igår kväll satt vi och åt Siljans lax tillsammans med Carsten och Imbi från båten Chesnock i vår sittbrunn. En trevlig kväll blev det i alla fall.

Ser förvånat väl pigg ut för att vara så tidigt på morgonen

Vi ligger fortfarande kvar i Port Louis Marina på Grenada. Med tanke på att orkansäsongen inte riktigt är över ännu så har vi tagit det säkra före det osäkra och stannat kvar här på Grenad oktober månad ut. Men för det har vi inte legat på latsidan. Vi har helatiden hållit på med båtpyssel, städat och donat samt kört tvättmaskinen. Torkvädret är det inget fel på.

Vi får se till helgen om vi släpper på förtöjningarna och riktar in fören mot norr och seglar så sakta upp mot Grenadinerna och så småningom till St. Lucia.

Vi mår bra nu, och så bra att till och med kaptenskan har faktiskt gått upp klockan 6 om mornarna för att ta en motionspromenad innan det blir för varmt.

Sen var det där med elektroniken. Det är ett kappitel för sig. Har investerat i en Inverter som vi köpte i Sverige. Inverter är en manick som skall förvandla 12 volt till 220 volt, samt ladda batterierna. Med denna apparat har vi haft en hel del bekymmer med och har ännu inte fåt den att fungera. Så fort vi ansluter den så löser säkerhetsbrytarna ut på land. Har varit i kontakt med representanten i Sverige vid flera tillfällen och de har kommit med flera olika förslag till lösningar hur jag skall koppla. Men i skrivande stund så har vi inte kommit till något positivt resultat. Nu är tillverkaren i Holland inkopplad på problemet. Så vi får väl se vad som händer här näst.

I kväll ska vi på fest, Halloween, tillsammans med besättningar från de andra Svenska båtarna.

Det glada shopping-gänget Birgitta Alice Anna och Imbi

I dag har vi haft planeringskonferens i sittbrunnen. Deltagare i konferensen var kapten och kaptenskan. Så nu har vi bestämt hur seglingen kommer att vara fram till jul. I övermorgon lämnar vi St. Gerorg och seglar norr ut mot St. Lucia. Vi kommer att hoppa mellan öarna och njuta av tillvaron och det sköna klimatet. Segling upp till ST. Lucia kommer vi att hålla på med i två veckor, sedan blir vi på St. Lucia en vecka. Därefter styr sydväst ut mot ABC-öarna (Aruba, Bonaire och Curaçao)

Anledning att vi först går norrut är för att undvika kusten utanför Venezuela. Utanför denna kust varnar man för att det förkommer piratöverfall. Därför går vi upp mot St. Lucia och kommer på så vis lång utan för detta område

När vi kommer till Curacao är det nästan jul och då funderar vi på att flyga hem en sväng för att träffa nära och kära.

I dag har vi Svenska herrar haft det riktigt skönt. Alla kärringar (eller var det vackra damer) på de fyra Svenska båtarna, S/Y Ayama, S/Y Chesnock, S/Y Noatun, S/Y Lady Glion har åkt iväg till ett shoppingcenter för att handla. Tänk vad det skall vändas och vridas på alla prylar. Vad underbart att slippa vara med på denna cirkus. Men nu har de varit borta i 3 timmar. Så det kanske det är bäst att man går in på Handelsbakens hemsida och spärrar kontot. Se där det hjälpte att spärra kontot. Det stod inte på förrän det 4 vackra damerna var åter på bryggan.

Shoppingen blev jättebra. Vi har provat ,prutat och handlat massor med bra saker (mest kläder) trots att här är jättevarmt. Men det kan ju kanske slå om och bli kallare!!!!!!!

Resan till staden och tillbaka till Marinan gjorde vi med buss, 5 EC-dollar tur o retur. Bara det var en upplevelse, att trängas med massor av människor i en liten minibuss med alla fönsterrutor nere som AC.

De här vågorna tyckte inte bokhyllan om

Nu har vi lämnat kajen på Grenada och börjat vår segling norrut. Tidigt igår morse lossa vi förtöjningarna och styrde ut ur hamnen i St. George. Det var en skön känsla att få komma ut på havet, även om vindarna hade kunnat vara mer till vår fördel. Ut med kusten på Grenada blåste nästan inget ting, och sedan när vinden kom så var riktningen på vinden alldeles för mycket från norr för att vi skulle kunna sträcka mot målet. Så det blev en del kryss-slag innan vi kom till Clifton på Union Island. Trots detta så fick vi en fin seglings dag med värme och sol. Ja så mycket sol att våra kroppar börjar snart anta en Håtten-Totts färg. Seglingen gick bra så när som att en bokhylla tyckte att det gungade och slog för mycket i vågorna, så att den gav upp och gick sönder när den ramlade ner på durken. Så nu blir det för kapten att ta fram skruv och lim och försöka laga bokhyllan. Det är alltid slit och släp

Efter framkomsten till bukten utanför Clifton blev det ett skönt svalkande bad, middagslur, och en trevlig middag på kvällen i sittbrunnen där passadvinden blåste så skönt emot våra kroppar

Det här ser väl inge skönt ut. Så det är väl synd om oss

Från Clifton på Union Island fortsatte vi norrut till nästa ö Mayreau och här ankrade vi upp i Salt Whistle Bay. Seglingen hit blev inte lång. Efter mindre än en timme var vi framme. Här i denna vik har vi varit vid flera tillfällen tidigare. Vi trivs här med den vackra stranden och det klara varma vattnet. Här kan man ligga i vattnet och njuta hur länge som helst. Man behöver inte gå upp ur vattnet för att man börjar frysa, utan kanske för att det börjar bli långtråkigt.

Det enda felet med denna vik är att det är alldeles för mången charter katamaraner som hittar hit. De kommer som stor svärm med grodor om våren. Det är inte bara att de är lika fula som grodor, de låter också lika. Gästerna är många på dessa båtar, och när de sätter igång kacklar på eftermiddag efter de att de fått i sig några Rum-punsch så låter det som grodor under parningstiden.

Vi har nu varit i denna vik i två dagar, och varje morgon har vi tagit en skön promenad på ön. Det har varit backe upp och backe ned på denna kuperade ö. Kaptenskan har varit riktigt duktig, och kämpat på. Efter de 45 min. långa promenaderna har vi tagit ett uppfriskade bad i det sköna havet. Sen har det smakat gott med frukost, bestående av bland annat färskt bröd. Även om vi idag blev lite lurad av den båtboj som sålde bröd till oss. Han kom igår och frågade om vi vill köpa färskt bröd till idag på morgonen. Kapten som alltid gillar färskt bröd vart jätte glad och sa att vist skulle vi ha det. Han frågade hur många vi vill ha av det lokala brödet. Två var väl inget att dela på tyckte kapten. Men det visade sig idag på morgonen när han kom med brödet och kastade upp det i båten att de bestod av två jättar stora långfranskor. Så nu har vi bröd ända tills det möglar bort. Risken är även stor att imorgon får kapten äta gammalt bröd. Det är ett hårt liv vi lever.

Ja då ligger vi på Canouan. Här har vi nu legat i två dagar och varit riktigt slöa. Vi har badat, småpyssalt, läst böcker och bra njutit av tillvaron. När vi seglade hit för någon dag sedan, var vi också ganska slöa. Det var en sträcka på ca 5 distansminuter, (motsavaraden sträckan mellan Insjön och Leksand) och vädret var så fint och vi bra njöt av segling. Vi bara drog ut lite av förseglet och lät resten av seglen vara ihoprullade, för att kunna njuta av seglingen så länge som möjligt. Vi höll på i varje fall över två timmar.

Om ni är intresserad av, var vi är någon stans så kan vi påminna er att om ni går in på vår hemsida och trycker på fliken ”Här är vi” så finner ni en webbadress som börjar med ”http://share.– – – -”Tryck på den och ni ser var vi varit de senaste 2-3 dagarna.

Nu skall kaptenskan väckas och sedan blir det den dagliga motionsprominaden. Här i denna lilla ort är det kul att se när befolkningen börjar vakna till liv. Det är lokals som vandrade eller liftade är på väg till något jobb. Det är små uniformerande skolbarn på väg till skolan. Det är höns, tuppar, grisar, och getter som nyss vaknat och letar efter någon föda. Så det är full aktivitet trotts den tidiga morgonen.

Idag fortsätter vi upp till Bequia, som är ett litet seglingscentrum.

Vem kom först? Hönan eller ägget? Här får du svaret

Här borde Miljö och Hälsa göra ett studiebesök

Vår segling norrut upp genom Windward Island fortsätter. Vi har nu kommit upp till ön St. Lucia, och i går morse vaknade vi upp i vik på ön St. Vincent. Närmare bestämt i den fina viken Cumberland, där vi varit två gånger tidigare. Till denna vik som ligger lite avskilt från övrig bebyggelse på St. Vincent, kan man ligga tryckt, vilket kan vara lite si och så på övriga ställen på St. Vincent. Det förekommer en hel del kriminalitet på denna ö och det har rapporterats att det förekommit rån och stölder på gästande båtar. Men som sagt i Cumberland ligger man fint, med små mysiga resturanger på stranden, och fin natur. Resturanger är kanske synd att säga. Små skjul kanske är mera rätt. Men god mat serverar man, för den som vill äta där. Hit kom vi tidigt på dagen, vid lunchtid och vi var den enda båten i viken. Så vi hade det riktigt mysigt, vi trodde att det så skulle bli resten av dagen. Men icke då. Helt plötsligt kom det en hel eskader med 6 stora katamaraner med fullt av chartrande gäster ombord. Kul för dom och restaurang ägarna i land, men kanske mindre kul för oss.

Efter att ätit frukost fortsatte vi seglingen upp mot St. Lucia. Men vädret var sämre än vad vi är vana vid. Himlen var nästan heltäckt av moln. Vi som är vana vid att vädret är stabilt, och hissar man en viss segelsättning på morgonen så är det sällan att man behöver ändra den under dagen. Men så blev det inte denna dag. Vädret skiftade helatiden med ett flertal squells, som värkte ner massor med regn och kraftiga vind byar. Vi hade under dagen vindar från alla håll i olika styrkor, så kapten fick slita med seglen nästan hela dagen. När vi kom upp mot St. Lucia övergick vädret till allmänt regn.

En ljusglimt under dagen var när det kom ett helt stim med 10 – 20 delfiner som lekte med oss. Man blir alltid så glad när man får se dessa fantastiska djur lekande i vattnet kring båten. Men även Delfinerna tyckte vädret var kass idag, så när de hade lekt med oss ett tag och det började regna igen, stack de iväg. Kanske var de rädda att bli blöta i regnvädret.

Så kom vi då tillslut upp till Margot Bay på mellersta St. Lucia. Här gick vi in i lagunen och angjorde vid en förankringsboy. Margot Bay tycker vi sedan tidigare att det är en liten turistfälla för charterbåtar, så vi är väl inte någon älskare av detta ställe. Men nu var det helt ok att få komma in här och ligga här och koppla av från regnet. Speciellt för kapten som stått ute i det myckna regnandet under större delen av dagen. Tyvärr så fortsatte regnandet hela kvällen, med bara ett mindre avbrott. Vi boade in oss uppe i sittbrunnen med alla våra skydd för regn. Kaptenskan hade tidigare under dagen sett fram emot ett restaurang besök, men det regnade bort. Istället fixade kaptenskan en matnyttig sallad som smakade riktigt bra med ett glas rött vin till. Kvällen blev riktigt mysig.

Vi har nu legat i Rody Bay på St. Lucia ett antal dagar. Här har man en fin marina med goda möjligheter till servis på båten mm. Det är här på denna marina som man har målgång för alla båtar som seglar ARC- rallyt, över Atlanten. Båtarna beräknas komma hit om 3-4 veckor, och då blir full aktivitet här, till skillnad mot vad det är nu. Nu är här lugnet före stormen, och det är ganska skönt för oss få båtar som ligger här. Nu är det inte så stora problem om man vill ha hjälp och fixa något på båten. Därför har vi passat på och fått en del gjort med båten. Bland annat så har vi installerat en Watermaker, så nu kan fixa vårt eget vatten. Sedan har vi fått i gång på elverket som vi satte in när vi var på Grenada. Innan vi satte in watermakern var jag väldigt fundersam och hade många tankar i kring var man skulle få plats att placera denna manick. Men tillslut så hittade jag en plats där den passade perfekt. Under Kaptenskan säng sitter den nu. Så nu har jag uppmanat kaptenskan att nu får hon inte kissa i sängen, för då kanske vi får en underlig smak på vattnet.

Efter att kapten hade jobbat och svettas nere i båten i nästan en hel vecka, så tycket kaptenskan att kapten behövde lugna ner sig och få lite avkoppling. Så vad hon gjorde var att släpa med sig honom till ett SPA, där han fick massage och sina naglar fixade. Som ni kan se på bilden så ser han riktigt nöjd ut när han blev väl omhändertagen av unga vackra flickor. Ja han såg å nöjd ut att kaptenskan inte tordes riktig lämna honom ensam under några längre stunder med dessa vackra flickor

Idag lämnar vi kajen och går ut och lägger oss i bukten här utanför. Där kan vi bada och ha det skönt, samtidigt som vi kan testköra våra ny installerade grejor. Sen i morgon går i upp till Martinique. Då har vi kommit till en Fransk ö, och ett EU land. Här tänker vi bunkra mat innan vi seglar väster ut.

Man kan undra vad den mannen har i sina tankar, och vad gör hon där i bakgrunden

2012-11-21

 Då har vi kommit till Martinique, närmare bestämt till ett ställe som heter Marin. Hit har vi seglat för att bunkra mat mm. Martinique tillhör nämligen Frankrike, och är ett eget landskap i staten Frankrike, och tillhör därmed EU. Här har Frankrike och även EU pumpat in mycket pengar. Därför är bland annat utbudet, här, på varor och tjänster bra mycket större än på de andra öarna. Därför blev det ett riktigt slit dag igår Det blev två vändor till olika supermakter för inhandling av olika matvaror. Kapten han fick slita och släpa på den ena kundvagnen efter den andra. Som väl var fick han koppla av några gånger med att besöka några olika båttillbehörsbutiker. Tänk att det skall vara så mycket roligare att gå och titta på och köpa lite skruvar och muttrar än att handla grönsaker och konserver. Fast det är klart man måste vara med och se till att det köps någon platta med öl och några liter med mjölk.

I dag är planerna att vi på eftermiddagen går ut till Ste. Anne. Här kan vi ligga och koppla av med lite bad och sen är det svalare och fläktar lite.  På fredag eller ev. i morgon börjar vi med den tre dygn långa seglingen ner mot ABC-öarna. Det beror lite på hur väderprognoserna ser ut, när vi sticker.

Bara slit och släp. Seglarlivet är jobbigt

Torsdagen den 22 lämnar vi Martinique. Vi har fått väderraporter som visar goda förutsättningar för en fin översegling ner till ABC-öarna, med lite frågetecken för söndag när vi närmar oss ön Bonaire. Första dygnet är vindarna svaga och det blir att stötta en hel del med motor.

Det händer inte så mycket, mer än att vi ser en massa flygfiskar, och sen kommer det ett och annat delfinbesök. På natten när kaptenskan sitter på sin vakt i sittbrunnen, så ser hon helt plötsligt i den svarta natten, något stort svart som fladdrar till i mörkret ovan för sitt huvud. Det visar sig vara en stor sjöfågel som flyger runt och sedan landar och sätter sig på jullen, som är upphängd i dävertarna på aktern. Där blir den sittande större delen av natten och vilar.

Andra dygnet hade vi fin segling med fina vindar och smörsegling. Vad gör vi för att fördriva tiden under sådana här dagar? Ja inte mycket. Man blir riktigt lat. Vi läser lite böcker eller lyssnar på någon ljudbok, och bara kopplar av. Sen är det så att när man skall göra något, så tar allt så mycket längre tid, när man hela tiden måste hålla i sig med en hand, och ingen ting är stilla på båten. Vi har fasta tider för våra måltider, så gott det går. Disken skall också tas omhand.

Hur var det då med vädret inför söndagen, nere vid ABC-öarna? Det vi hade sett på en tidig vädersida var att det skulle finnas risk för kraftiga regnväder när vi närmar oss ABC. Men som sagt det var nu en gammal rapport, nästan en hel vecka gammal. Skulle den fortfarande stämma eller skulle ovädret hunnit dragits bort. Det var frågor som vi ställde oss. Vi skulle snart nog få svar på denna fråga. Lördag kvällen såg fin ut och inga tecken på någon väderförsämring, även om man kunde se vissa höga slöjmoln, som brukar förekomma vid värdeförsämring. Natten börjar med tilltagande ojämna vindar, snart nog fick kapetenska lov att väcka kapten för att få hjälp med seglingen. Framåt morgonsidan kommer det in åskväder med vindar i byarna upp till 20 meter/sek, och kraftigt vågrätt regnväder. Samtidigt som det blixtrar och smäller samtidigt. Ja det är ett oväsen från åsksmällarna så man nästan blir döv. Kaptenskan hon sitter lugnt kvar nere i båten. Sätt på dig flytvästen, skriker kapten åt henne. Är du rädd? Frågar jag henne efter en stund. Nja det är väl kanske lite otäckt, men vad skall jag kunna göra åt det. Det är väl bra att gilla läget, får jag till svar. Däremot tyckte kapten att det var inge kul när blixtrana slog ner så nära båten.

Vid söndag eftermiddag rundar vi södra udden på Bonaire och nu står det inte på fören vi ligger tryckt förankrad vid en boj. Vilken härlig känsla. Allt är nu stilla på båten och vi kan nu röra oss fritt    utan behöva hålla i sig. Lite ovant till att börja med. Sen får vi en sådan där liten lycko känsla, och vi tycker att vi har gjort det bra, Kaptenskan bjuder på ett glas Chanpage och vi blir ännu lyckligare. Det är nog som min bror Bengt brukade säga. ”Om man riktig skall få en skön känsla så skall man först sätt tummen i ett skruvstäd och dra åt, och sen släppa på trycket så får man känna hur skönt det känns i tummen.

Som sagt nu är vi på den före detta Holländska ön Bonaire, som är bland annat känt för sina marina nationalparker. Nu skall vi stanna här ett tag och lära känna denna ö. Vi stannar så länge vi trivs här.

PS. Idag på morgonen så luktade det så illa i sittbrunnen. Vi kunde inte begripa vad det var, ända tills kaptenskan skulle sätta på sig sina landgångsskor. Dem har vi alltid liggande i tygpåse, som hänger på relingen. När kaptenskan plockar upp skorna ur påsen så finner hon en död flygfisk liggandes i en av skorna. Kaptenskan brukar klaga på att det luktar fotsvett av kaptens skor. Släng dig i väggen. De luktar riktigt gott mot vad det gjorde av kaptenskans skor.

Fy vad det luktar

Då har vi varit några dagar på Bonaire, och vi trivs fortfarande bra här. Jag tänkte här beskriva lite om ön. Bonaire är en av de tre ABC öarna som ligger straks norr om Venezuela. Alla tre öarna tillhör Kungadömet Holland, medan Aruba och Curacao är skälvständiga stater. Bonaire däremot är en egen speciell kommun i Holland. Befolkningen är inte stor, ca 17000 innevånare och huvudorten Kralendijk är väl något större än Leksand. Men här är välordnat med många fina affärer, samt att det är städat och snyggt på gator och torg. Trots att man tillhör Holland så är den valuta man andvänder US. Dollar. Det man lever på är framförallt salt produktion och turister. Men det är ingen massinvasion av turister utan det kommer väl in ett 5 – 10 kryssningsfartyg/månad. Däremot byggs det en hel del bungalows för mera fasta Amerikanska turister. De språk man talar så har man ett eget språk som är en dialekt av Spanska. Medan det officiella språket är Holländska. Engelska pratas också av alla. Runt hela öns kust är havet ett naturreservat som är fridlyst. Här är dykningen väldigt utbredd och skall enligt utsago vara en bland de bättre i värden.

Här där vi ligger ca 100 meter ut från stadskajen vid en boj med vår Lady Glion, är det jätte fint och klart vatten, med rikligt med fiskar som simmar bland korallerna. När vi kastar i en brödbit så kommer det ett hundratal olika fiskar i alla olika regnbågens färger för att smaka av vårt bröd. Kapten törs numera inte bada utan att ha ett par badbyxor på sig. Han är rädd att fiskarna kan tro att det sitter en liten kanelbulle där på kroppen, och den smakar inte så bra i varje fall för kapten om fiskar skulle få för sig att smaka på den

Här är det inte kul för Lillnalle att vara

Vi sitter och lyssnar på webbradion, och får höra om snökaos, trafiksvårigheter, och kylan som råder därhemma i gammellandet. Vi har svårt att föreställa oss detta. Här handlar det mest om sol bad och värme. Vi badar flera gånger om dagen, där t vi hoppar ner ifrån båten i det 27 gradiga vattnet bland alla fiskar i olika regnbågens färger. Det är mest vad vi gör under dagarna, och så läser vi någon bok ibland. Vi är med andra ord riktigt lata och njuter av livet.

Förutom detta lata liv så har kapten varit iväg en dag på dykutflykt, och igår var hela besättningen (kapten och kaptenskan) i väg på en snorkelutflykt. En verklig upplevelse för Alice som aldrig tidigare gjort något liknande. Jo, föresten snorklade hon en gång när vi var på Jamaika för några år sedan. I detta klara vatten där vi sam, fick vi se, förutom alla koraller, hur många fiskar som helst av olika sorter och storlekar. Bland alla dessa sorters fiskar fick bland annat se ett par stora Barracudor, samt gröna sköldpaddor. Kaptenskan skall ha lite beröm som var så duktig och klarade av denna snorkel utflykt. Kapten har tränat lite snorkling med henne runt båten. Men nu kom det stora examensprovet, som hon klarade med galans.  Det var i alla fall en utflykt som tog 3 tim.

Sedan brukar vi försöka att vara disciplinerad och ta en timmes morgonpromenad varje morgon.

De senaste kvällarna och nätterna har vi plågats av mygg. Det har varit lugnt väder och ingen blåst, och då har de där små rackarna kommit. De varken syns eller hörs, men de är otroligt irriterande. Helt plötsligt så börjar det klia någonstans på kroppen, och Alice hon drabbas av stora svullnader.  Efter som det är så varmt här när vi skall sova så kan man inte ha något på sig, så är det fritt fram för de där små rackarna att bita. Så där får vi välja. Svett eller att bli biten. Men nu har vi börjat med en myggbekämpnings prosidur varje kväll innan vi lägger oss. Vi springer omkring med en burk med många dödskallar på, och sprejar i utrymmen där vi skall sova. Så nu är frågan vem som dör först. Vi eller myggen.

 Igår kväll åkte den där kapten i land å köpte töcken där Italiensk baku bulla, som var påkletad med stampad röde frukter, och ovan på hä låg hä delar av en späcku gris, sen vare smält ko produkt som var löpen, sen ovan på alltihop låge hä gule delar av utländske tallkottar. Tä hä drack vi töcken där brun Holländsk dricka som man blir jätte kul av om man drick mytje åve. (Översatt till mera internationellt språk. Pizza Hawaii med Heineken öl)

Kaptenskan på morgonpromenad. Frågan är vilken av de två damerna på bilden älskar kapten mest

Ja då var det måndag igen, va drygt. Dessa eviga måndagar. Ännu en tung vecka att se fram emot. Vi som hade en sådan skön och avkopplande helg, Nu blir det att slita och släpa igen.

Vad har vi då gjort sen vi skrev senast? Vi har varit på ett par utflykter runt ön. Bland annat så har vi besökt den södra delen av ön. Här var det platt och endast ett par meter ovanför havsnivån. Här hade man anlagt stora bassänger, de var flera kilometer långa.  Dessa bassänger fyllde man med havsvatten som man sedan lät dunsta upp. När vattnet var borta så tömde man botten på allt salt. Ja det var stora anläggningar och stora saltberg som vi fick se. Saltet lastade man sedan på stora fartyg för leverans till olika länder runt om i värden.

Vidare fick vi se stora flockar med Flamingos som gick och plockade och åt små kräftdjur. När de vita Flamingos blev fullvuxna så blev de skära i färgen på grund av allt ätande av kräftor. Så nu har vi sett skära Flamingos. Däremot såg vi inga skära elefanter, och inte Flamingokvintetten heller som väl var

Sen har vi förstårs varit och snorklat några gånger, och kapten han har dykt. Vi måste passa på när vi är i denna fantastiska fina snorkel och dykvatten. De skall vist vara en ibland de bästa ställen i värden för dessa aktiviteter. Vi kan hålla med. Det är verkligen vackert att se alla dessa vackra koraller och färggranna fiskar i det klara fina vattnet. Dessutom behöver man inte frysa när det är 29 grader i vattnet ända ner till 30 meters djup.

På kvällarna sitter vi och tittar på solnedgången som sker varje kväll 18:08:30 Sedan väntar vi på att månen skall komma upp. Men på den senaste tiden har ha lyst med sin frånvaro. Man kan undra om han är bakfull. Medan vi väntar på månen, blir det att klä upp os inför kvällens middag. Det är viktigt att kaptenskan är vackert uppklädd eftersom hon sitter vid kapensbordet varje kväll

En salt bild. Det är i alla fall inte snöhögar

”Mot Curacao låta gyngan gå. Banan inte vänta så skynda på.”

Ja så skrev Påvel Rammel en gång i tiden, så imorgon fredag följer vi hans råd och seglar till Curacao. Det sägs att man aldrig skall lämna en hamn en fredag, men vi trotsar detta och seglar iväg och hoppas att det går bra ändå.  Vi har nu legat här på samma ställe i Bonaire i nästan tre veckor. Här har vi haft det underbart, och vi har trivts här på Bonaire. Men nu är det dags att flytta på oss, för vi har beställt flygbiljetter, hem till Sverige för att fira jul tillsammans med barn, barnbarn och vänner. Det skall bli trevligt att träffa dem. Vi flyger från Curacao på tisdag. Men kommer vi att klara av kylan och snön. Vi kanske kommer att se ut och känna oss som när det Jamaicanska bobblandslaget när det kom till Kanada i filmen Cool Running, när vi kliver av tåget på Insjöns station på onsdag eftermiddag. Burr vi gruvar oss.

Nu i skrivande stund på torsdag morgon så regnar det och då är det ännu svårare att få upp kaptenskan ur den sköna sängen, för den dagliga motionspromenaden. Men vi kan skåda att det håller på att klarna upp i fjärran så vi får väl göra ett nytt försök att väcka kaptenskan. Vi får väl se hur det går. Det kanske hjälper om jag går in och sjunger en Lucia sång.

Innan Kaptenskan och solen var vaken på fredag morgon släppte kapten förtöjningen från förankringsbojen i Bonaire och ställde in kursen mot Curacao. Vi fick en fin överfart med soluppgång och delfin besök. Vinden var svag under hela överfarten och vi gick för motor hela vägen. Men vad gör det när diesel är så billig på dessa breddgrader. Vid en överslagsberäkning kom vi fram till att kostnaden för diesel under överfarten som tog 7 timmar, blev totalt 140: - sek. Det kan man leva med.

 Dagens mål på Curacao blev ett ställe som heter Spanish Waters. Här går man in från havet igenom en naturlig kanal med flotta hotell och byggnationer på sidorna. När man gott genom denna kanal öppnar sig ett stor innanhav med många vikar. Detta Spanish Waters har vi läst mycket om, men vi tyckte det var lite överreklamerat. Det är ju aldrig kul med innanhav när vi är så bortskämda med klart och fint vatten. Men det låg många båtar här i vikarna

Nästa dag fortsatte vi upp efter kusten mot huvudstaden Willemstad. För att komma in till staden, blev vi tvungna att passera en öppningsbar gammal pontonbro. Här blev vi liggande en bra stund i kanalen och väntade på att den skulle öppnas. Men det gjorde inte så mycket för här kunde ligga mitt i kanalen och se på de vackra husen i staden och titta på det rika folklivet. En trevlig underhållning medan vi väntade på broöppning. När vi väl var igenom la vi till mitt i stan för att gå till tull och immigrationsmyndigheten. För en gång skull träffade kapten på mycket trevliga tull och myndighetspersoner. Ja de hade till och med humor och det gick att skoja med dem. När det var avklarat blev det en lunchmacka och en källarkall öl, på en strandservering intill kanalen. Här kunde vi sitta och titta på båtlivet på vattnet och mäniskolivet på land. Vi njöt i fulla drag och skänkte en tanke till alla dem som gick omkring på Hjultorget i Insjön och frös i julbestyren. Vi ville inte byta med dem.

Sedan blev det dags att fortsätta vår färd upp genom kanalen och nu kom vi till ett jättestort hamnområde med ett antal stora oljeraffinaderier och många stora tankfartyg som låg vid olika kajer. Här längst in ligger Curacao Marina. Här är det mening att vår kära Lady Glion skall ligga och fira jul i sin ensamhet medans vi flyger hem till Dalom.

När vi åker genom detta hamnområde så får vi helt plötsligt höra två kraftiga smällar och två stora kraftig svarta moln visar sig på himlen. Ja smällarna är så kraftiga att hela båten skakar, trots att explosionen är ett antal kilometer bot. Det visar sig senare när vi får höra att det är ett jätte stort lager av krut vid en fyrverkerifabrik som exploderat, med följd att tre personer omkommer och 7 personer blir kraftigt skadade.

Kapten han är smart han. Som tillexempel så lovade han kapenskan att vi kunde väl ta jullen och åka in till stan och titta på alla fina affärer. Sagt och gjort så blev det. Det var bara det att det blev bara fönster shoppat. För det var ju söndag och nästa alla affärer var stängda. Smart va?

Ja nu flyger vi hem imorgon tisdag och firar jul och nyår, och vi önskar alla som läser våra rader en riktig trevlig och God jul och Nytt år. Vi återkommer med mera skrivande när vi kommer åter till vår Lady Glion i början av januari. Samtidigt passar vi på att tacka alla som skrivit svar på hemsidan, eller direkt via vår mailadress (bjorn@ladyglion.se) Det är alltid roligt att läsa dessa hälsningar. Tack för detta år, vi återkommer nästa år.

Soluppgång, som inte kaptenskan har sett